Anders Hallgren

  • Psykolog och hundpsykolog

Hunddagis – för och emot

Statistik visar att många familjer har skaffat sig hund under pandemins isolering, för att de arbetade hemma och kanske för att göra livet roligare för barnen. Det här har uppmärksammat av media och i förra veckan blev jag intervjuad av en journalist på TT (Tidningarnas Telegrambyrå) om vilka problem som kan uppstå när alla som skaffat hund börjar återgå till sina arbetsplatser. Hur blir omställningen för både hunden och hundägaren? Vem ska då ta hand om hunden? Den kan ju inte lämnas ensam hemma. Är hunddagis en bra lösning?

Hunddagis – lösning eller nödlösning?

TT:s artikel med min intervju gick ut till alla tidningar och eftersom jag inte var helt positiv till hunddagis fick jag kritik från dem som verkligen bemödade sig om att ta hand om sina dagishundar. Jag vill till dem säga att jag kanske var lite för kategorisk i min kritik.

 Jag förstår att många hunddagis sköts oklanderligt och bemödar sig om att inte ta in för många hundar och låta dem få den uppmärksamhet och ensamtid inne och på promenaderna som de behöver. Men tyvärr är det så att de flesta har för lite personal och för många hundar. Att en skötare går ut med åtta till tio hundar i flock och håller i samtliga intrasslade koppel på samma promenad är dessvärre vanligt. Om en hund vill stanna och nosa eller kissa dras den obönhörligt med resten. Det är en grupp passiviserade hundar som går på de här ”promenaderna”. På en del hunddagis ”uppfostrar” man även hundar som skäller mycket, om de drar i kopplet eller är lite jobbiga för personalen på andra sätt. Där skulle jag personligen aldrig kunna tänka mig att lämna en hund.

Passar hundar på hunddagis?

Ja, där de blir fint omhändertagna, där det är tre, kanske fyra hundar per personal kan hunddagis fungera väl – lite beroende på hundarna. En del hundar har svårt för att umgås med andra hundar för tätt inpå. Och självklart ska ingen i personalen uppfostra andras hundar, åtminstone inte utan att först ha kommit överens med husse och matte. Får hundarna ordentligt med fysisk och mental aktivering så uppstår inga problem som man behöver bråka med hunden om. Det är viktigt att personalen har utbildning i hundars beteende och att hundarna aktiveras med annat än bara promenader under dagen. De ska ha sysselsättning på dagarna och inte bara vila tills nästa promenad.

Vem ska ta hand om hunden om man inte själv kan det?

Jag tycker att man ska utgå från principen att om man har ett arbete som gör at man är borta hela dagarna så ska man inte skaffa en hund. Punkt och slut. Den här principen kan åtminstone inte jag kompromissa med. En hund knyter an till sin familj. Vi är hundens familj. Visserligen kan hundar även knyta an till ännu en familj och där vistas då och då, men variationer medför alltid en stressbelastning. De flesta hundar kan hantera den stressen och har de dessutom regelbundenhet med fasta tider och rutiner, så att hundarna kan förutsäga vad som händer under dagen så klarar de av det bättre.

Trots det är ändå ett hunddagis eller en dagmatte/daghusse en nödlösning. Varför skaffa en hund som man inte ser annat än på kvällar och helger? Hunden träffar sin familj några timmar efter jobbet och är sedan borta från den resten av dagen. Ska man ha en hund så ska man ha tid med den och ge den all omvårdnad och kärlek och skötsel som den behöver under sitt korta liv. Det har den rätt till.

Hursomhelst, så kan man nog tänka sig att många av dem som skaffade hund under den här tiden tänkte kortsiktigt och inte på att de skulle få problem när de väl återvände till arbetet. Nu börjar vi se effekterna av det på nätets säljsajter och allt fler hundar behöver få nya hem. Många trodde säkert att det bara var att lämna in sin hund på ett hunddagis, men de är oftast redan fullbokade. Följden blir att många hundar kanske lämnas ensamma hemma under hela arbetsdagar – tvärt emot Jordbruksverkets bestämmelser – eller avlivas för att man inte hinner med dem.

        Anders Hallgren

Got Something To Say:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Hej Anders! Tack för att du väljer att utveckla i ett blogginlägg. Jag är en av de som tyckte TTs artikel var något väl katogoriserande och uppskattar att du utvecklar.

Jag jobbar nu på mitt 4de hunddagis som föreståndare och ansvarig och har även bedrivit hundrastning. Jag är ganska insatt i branschen vill jag påstå och har koll på de flesta i skåne.
Att promenera i stora hundgrupper är faktiskt vanligare hos hundrastare än på dagis. Jag har även varit med om hundar som växer enormt i sig själva av att gå på dagis. Men! Allting handlar om att hitta rätt.
Vill du läsa mer om mina tankar får du gärna klicka in på
https://wiki.zoogiganten.se/artikel/valj-ratt-hunddagis/?wpv-category=hund

Dagisbranchen har stött på mycket skit på sistone. Det är dags att lyfta det fina och de som för branschen framåt. Även den biten av hundvärlden utvecklas i takt med forskningen 🙂

Mvh
Amanda Sjöland
Hundhörnan Skåne – Hundinstruktör, hundmassör.
Dagisföreståndare på Zoogigantens hunddagis.

Jag håller med om att de flesta hunddagis är dåliga för både hund och personal. Vi har också en stor marknad med hundpassare som arbetar svart där vi inte har någon möjlighet att kontrollera verksamheten och personernas hundkunskaper. Jag driver Heja Hundens hunddagis och har nu 5 stycken fantastiska hundar. Jag kan hålla en väldigt bra kvalité på verksamheten. Jag är utbildad hundinstruktör och hundbeteendeutredare och jag jobbar med hundarna med belöningsbaserade metoder. Mina dagishundar har det himla bra. MEN, jag tar ut 8500kr efter skatt. Det ska jag försörja mig själv och min son på. Och då är jag ändå det dyrast hunddagiset i stan. Jag tror att jag skulle ha kapacitet att ta emot max 8 hundar för att kunna bedriva en bra verksamhet, och det tar ett tag att hitta individer som fungerar ihop. Men för att jag skulle kunna få en dräglig lön så hade jag då behövt ta betalt 5000kr/månad per hund. Det är inte många som har råd med det. Folk kommer köpa hund och folk kommer jobba heltid, vi behöver hitta en lösning på problemet. Både för hundarnas och personalen välfärd. Branschen behöver subventioneras på något sätt. Det är också så typiskt att en bransch med unga tjejer förbises totalt. arbetsvilkoren är verkligen inte bra. Djurpassning är en av Sveriges störta svarta marknader och det är ett problem vi behöver komma åt! Om jag hade drivit mitt dagis svart så som många gör hade jag tjänat 19000kr per månad, nu driver jag det vitt och får ut 8500kr per månad. Det kan jag faktiskt inte leva på, men jag vägrar bedriva en dålig verksamhet ur hundarnas perspektiv.


Copyright © Anders Hallgren 2020