Anders Hallgren

  • Psykolog och hundpsykolog

Blogg

Det här med antidragselar …

Ett av de vanligaste problemen med unga hundar är att de drar i kopplet. Det är ofta en orsak till frustration hos hundägarna och när de inte kommer tillrätta med problemet, är det lätt att lyssna på olika råd. Det råder heller ingen brist på fantasi hos tillverkare av hundprodukter när det gäller hjälpmedel, som till exempel antidragselar.

Råden kan vara alltifrån vänliga till ovänliga, som till exempel att man ska stanna varje gång hunden drar och vänta tills den slutar, eller rycka till i halsbandet. Mängden av redskap visar att det här är ett problem som de flesta upplever som belastande. Det finns allt ifrån en tjutapparat som man fäster mellan halsband och koppel, till nosgrimma eller selar som gör ont och selar som vrider hundens kropp när den drar.

Så länge råden är snälla och de olika konstruktionerna på selar och andra saker som ska få hunden att inte dra I kopplet inte skrämmer, hämmar eller skadar, så är de etiskt försvarbart att använda. Medan däremot allt som bygger på att förorsaka en hund obehag, vare sig det är genom skrämsel, smärta eller genom att hindra normala, fria rörelser, är oetiskt.

Fungerar antidragselar?

Selen FreshK9 framställs i marknadsföring som en sele som ska göra att hunden drar mindre i kopplet. Till denna sele hör också en broschyr med råd om att stanna varje gång hunden drar. Man anar inte då att det inte är själva selen som åstadkommer att hunden slutar dra – utan råden I broschyren. Varför ska man då köpa selen, kan man tänka. Dessutom är de här träningsråden inte speciellt effektiva och de tar tid att genomföra. Rent generellt tycker jag att man ska vara kritisk mot hjälpmedel.

Därför var vi några som beslöt att testa Fresh K9-selen under några veckor. (Tre hundägare och med totalt fem hundar.) Slutresultatet är att vi inte var imponerade. Remmen som ligger framtill över bröstet hämmar frambenens rörelser och skapar därigenom ett mindre obehag. Det bidrog inte på något sätt till att hundarna drog mindre I kopplet. I ett par fall tyckte de som provade selen att hunden drog mer istället.

Varför drar hunden i kopplet?

För att kunna handskas rätt och rättvist med sin hund måste man ju först och främst känna till anledningen till att hunden drar och belastar kopplet. Det är inte för att den skulle uppleva ett rus av att blodgenomströmningen bromsas på grund av tryck mot sele eller halsband, inte heller för att komma bort från obehagsupplevelse när halsbandet stryper eller andra förklaringar som har framställts under årens lopp.

En hund drar i kopplet för att den har extra mycket energi för stunden! Beviset för detta ser du på en vanlig promenad. Det är framförallt i början av promenaden som hunden drar, sedan allt mindre och vanligtvis inte alls när man närmar sig hemmet efter en lång promenad. Dragande i koppel är alltså ett energiproblem.

På morgonen, efter en hel natts vila, är hunden riktigt laddad. När den då kommer ut kan den inte hålla igen all energi som finns uppdämd i kroppen, den har massor av spring i benen som pockar på frigörelse.

Även senare på dagen har hunden laddat upp energi eftersom de allra flesta hundar är passiva och vilar när de är inne. Springer de runt och hoppar i möblerna, biter sönder saker och skäller, blir de toftast illsagda att gå och lägga sig – tyvärr. Att leva ut energi hör till att vara ung. Så är det hos alla djurarter och hjälper till att bygga upp muskler, lära sig saker, träna sig socialt, träna kommunikation och mycket mer.

Träningsråd som är symtomdämpande

Alla råd om hur man ska träna och alla hjälpmedel, som selar och annat, dämpar bara symtomen, själva dragandet tillfälligt. Tveklöst finns bakom dessa försök till lösningar säkert en ärlig vilja att hjälpa hundar och hundägare till att få en trevligare samvaro. Problemet är att man måste känna till den riktiga orsaken bakom dragandet för att kunna ge de rätta råden, annars blir de bara olika sätt att dämpa symtomen. Det är som att ge en person en huvudvärkstablett istället för att lindra den stress som orsakar värken.

Det handlar inte om kontroll

Många gör koppeldragandet till en fråga om att man måste ha kontroll över hunden. Man anser att en hund är olydig och ouppfostrad när den drar i kopplet. Alltså har husse och matte bristande kontroll över sin hund. Man anar ironiska kommentar som “vem är ute och går med vem, egentligen?”. Det här sättet att tänka gör det lätt för dem som förespråkar tuffare tag mot hundar att få igenom sina argument. När en hund blir bestraffad och kontrollerad blir den passiv. Sorgligt nog anses den passiva hunden vara väluppfostrad. Den pigga, envisa, busiga hunden anses ouppfostrad…

Det handlar inte om uppfostran. Det handlar inte om kontroll. Det handlar inte om att hindra hunden från att ta egna initiativ, det inser du så snart du förstår att orsaken till det ivriga dragandet i kopplet är ett tecken på hundens naturliga starka energi.

Kanalisera hundens energi

Eftersom orsaken är ett energiöverskott ger sig lösningen av sig själv. Låt hunden bli av med lite energi innan promenaden så behöver den inte leva ut så mycket under promenadturen. Eftersom jag har givit det här rådet I många år, och även själv levt efter det, så har jag också kunnat se hur bra det hjälper. Cirka tjugo minuter innan första promenaden gömmer jag till exempel ett trettiotal pyttesmå godisbitar runt om i rummen. Det tar mig tre minuter. Sedan får min hund leta upp dem och det tar den femton, tjugo minuter. Samtidigt har massor av energi gått åt! Redan första gången man gör det här före promenaden, kan man se man skillnaden ­– hunden går lugnare ute.

Men man måste alltid acceptera att hunden spänner kopplet lite för att den vill fram till en intressant lukt, en person eller en annan hund. Den visar ju vad den vill och det måste den givetvis få göra om det inte är olämpligt på grund av situationen. Även under promenaden är det viktigt att aktivera hunden mentalt så att det blir en kul stund med husse och matte. Då blir den mindre intresserad av allt annat runt omkring.

Antidragsele får inte bli botemedlet

Använd gärna en snäll antidragsele om det får dig att känna dig tryggare, men den får inte bli botemedlet. Det är hur du handskas med hundens energi som är det viktiga! Den ska inte bara ligga passiv inne hela tiden utan ska få små uppgifter för att lägga lite energi på.

I boken ”Min bästa aktiveringsbok – Mental aktivering för hundar”, finns massor av tips på roliga aktiveringar, både inomhus och utomhus.

Anders Hallgren

 

Låt hunden hjälpa dig söka kantareller!

Passa på att lära hunden hjälpa dig att hitta de läckra gula svamparna när de dyker upp i markerna. Samtidigt får både du och hunden en härlig mental och fysisk aktivering som bonus.  Med hjälp av hundens känsliga nos kommer du hem med tio gånger så många kantareller i korgen – plus en nöjd och glad hund! Boken ”Kantarellsök med hund” förklarar med enkla träningsövningar hur det går till. Det är bara att sätta igång.

Att aktivera hunden förebygger problem

Mental aktivering hör ju till det bästa som vi kan ge våra hundar. De är fulla av energi, men eftersom deras natur säger att de ska synkronisera sitt beteende med flockens, alltså vårt, resulterar det ofta i att en hund vilar lugnt och stilla i hemmet samtidigt som vi gör det. Hunden har lärt sig att inomhus händer det inte så mycket, så den vilar och väntar på att få gå ut på promenad. Därför är det så viktigt att även aktivera hunden inomhus ett par gånger om dagen, gärna också några minuter innan du går ut för att bli av med lite överskottsenergi. Många av de problem som man upplever med en hund beror på att den har överskottsenergi. Det kan göra att hunden drar i kopplet, kastar sig mot mötande hundar, hoppar upp på folk, skäller och gnäller.

En hund som däremot fått vara fysiskt och mentalt aktiv blir harmonisk och har inte behov av att leva ut så mycket energi.  Då blir den lätt att gå på promenad med och vid möte med andra hundar och människor.  Brukar du dessutom ge hunden små uppgifter under promenadturen, blir den uppmärksam, lyssnar på dig och uppträder på ett föredömligt sätt.

Det behövs så lite och ger så mycket tillbaka. Tips på många roliga året-runt-aktiveringar inomhus och utomhus finns i den populära boken ”Min bästa aktiveringsbok – Mental träning för hundar”.

Missförstå inte det mjuka budskapet!

Kommentar till debattartikeln i GP 13 juni 2021: ”Det pågår ett åsiktskrig i hundvärlden” – som avser att försvara de hårda metoder som tidigare avslöjats i GP om Hundakademin i Göteborg. Se länk:

https://www.gp.se/debatt/det-p%C3%A5g%C3%A5r-ett-%C3%A5siktskrig-i-hundv%C3%A4rlden-1.49243434

 Missförstå inte det mjuka budskapet!

Om en hund skulle göra ett utfall mot en annan hund eller människa, är det självklart att man inte står passiv utan försöker stoppa den. Det sker ju reflexmässigt. Men medan de som förespråkar hårda tag lägger fokus på vad man ska göra när en hund gör något den inte får, är det tvärt emot vad modern forskning och hundpsykologin vill framhålla – nämligen att man först måste finna orsakerna bakom beteendet och sedan arbeta med dessa.

När en hund är aggressiv och biter främmande människor och andra hundar, har den oftast inte bara dåliga erfarenheter av människor och hundar, utan även smärtor och underliggande stress som gör den aggressiv. En hundpsykolog analyserar därför orsakerna bakom ett problembeteende och kan sedan rätta till dem. Ofta behöver man inte ens träna hunden när smärta och stressorsaker försvinner. Idag är prognosen god för att aggressiva hundar ska bli hjälpta.

Skapas problembeteenden för att vi inte tar i, sätter upp gränser och straffar hunden när den gör saker den inte får? Nej, det är andra orsaker som ligger bakom. Hundens problembeteende kan förvärras av straffande och gränssättande, som forskaren E.G. Blackwell med flera har kunnat konstatera. En hund lär sig inget nytt av ett straff, det åstadkommer bara ett tillfälligt avbrott i beteendet. Dessutom påverkar straffandet förtroendet för husse och matte på ett negativt sätt.

Smärta hos hundar. De vanligaste smärtorsakerna finns i muskler, leder och rygg. 60% av en normalpopulation hundar har låsningar och förskjutningar i ryggen.  Efter behandling av fysioterapeut försvinner i allmänhet problembeteendet. Andra vanliga smärtorsaker  dålig tandhälsa, problem med öron, halsmandlar, analsäckar eller magen, men tyvärr är även rassjukdomar ofta med i bilden.

Stress hos hundar. Det finns fyra olika typer av stress: understimulering, överstimulering, post-traumatisk stress och social stress.

Understimulering är vanligt. Cirka hälften av våra hundar får för lite aktivering, både ute och inne, de vilar för mycket och samlar på sig överskottsenergi som de sedan lever ut när en situation uppstår. Problembeteendet förstärks alltså av överskottsenergin.

Överstimulering är mindre vanligt, men en hund kan bli överstimulerad av för mycket hetsiga lekar, som när man kastar pinnar och bollar dagligen till sin hund. Då får den ett överskott av stresshormoner, vilket påverkar beteendet negativt.

Social stress är det som drabbar människor som ”går in i väggen” och det kan även drabba hundar. Social stress uppstår när en hund lever under omständigheter som strider mot dess natur, som att den lämnas ensam för många timmar varje dag, eller när den behandlas auktoritärt, alltså straffas och behandlas alltför bestämt. Sådan behandling minskar inte risken för problembeteenden – utan tvärtom kan det öka risken.

Post-traumatisk stress uppstår efter en eller flera chocker. Det ligger ofta bakom problembeteenden av olika slag. Även här är prognosen god idag och man kan hjälpa hunden med så enkla medel som en ny diet och vitamintillskott.

Den mjuka linjen tror inte heller att en köttbulle löser alla problem.

Skillnaden mellan de som propagerar för att man ska ”sätta gränser” och inte vara rädd för att ”ta tag i hunden” eller  ”sätta den på plats” och de som säger att vi ska undvika all auktoritär behandling är kunskap. Har man kunskap om etologi, psykologi och problembeteende försvinner den hårda linjens argument.

Det är viktigt att förstå att det inte är i den akuta situationen som man kan påverka hundens beteende på ett varaktigt sätt, alltså inte med straff. Där och då kan man bara stoppa hunden från att till exempel bita en annan hund, vilket man ju måste göra. Medan man när man tagit reda på de bakomliggande orsakerna till problemet med aggressionen, kan behandla och träna hunden till ett normalt beteende.

Är hunden aggressiv ska man inte söka hjälp hos de som förordar straffande och hårda tag, det förändrar hunden bara tillfälligt och man har inte påverkat vad hunden vill, vad den är motiverad för. Den kommer att återta sitt beteende när rädslan för straffen klingar av – och det går fort. Varaktig hjälp får hunden först när man åtgärdat orsakerna bakom problembeteendet. I modern beteendeterapi för djur använder man inte längre symtomdämpande åtgärder som straff, disciplin och auktoritär behandling.

   Anders Hallgren, hundpsykolog, författare, Fil. Lic. psykolog

Hundar skadas av utlagda smakbitar med glas eller gift!

Då och då syns tidningsrubriker om att någon lagt ut köttbitar eller bröd med gift eller glasbitar i hundrastgårdar och parker. Avsikten har varit att skada eller döda hundar. Bara en sjuk person kan ligga bakom detta. Vi måste alla hjälpas åt att övervaka de platser där sådant här kan ske. De senast rapporterade områdena finns i Malmö. Kanske kan man få igenom tillstånd för kameraövervakning, åtminstone en tillfällig sådan. Ser du något som kan vara en bit kött, en bulle eller liknande, ta upp det med en plastpåse och lämna in till polisen så att de kan säkra eventuella spår som till exempel fingeravtryck.

Hunger är en bidragande orsak

En stor bidragande orsak till att hundar äter sådant som de hittar på marken och som går att äta är att de är hungriga. Vi är så rädda att vår hund ska bli tjock att vi håller den på små portioner mat. Blir en hund inte mätt av sin vanliga mat så ökar hungern och det kan utvecklas till en matmani. En hund kan till och med äta andra hundars avföring, eftersom där kan finnas osmälta matrester.

Minska hungern

Hungerkänslan uppstår till en del av att det finns för lite socker och fettkomponenter i blodet. När hjärnan registrerar detta skapas hungerimpulser. Men man kan minska hungern för en stund genom att ge hunden lite fruktsocker innan man går ut på promenad, till exempel i form av en Dextrose Tablet (finns i livsmedelsaffärer). Det tar cirka tio minuter för sockret att via blodet nå hjärnan, som då reagerar med att minska hundens hungerkänsla.

Träna bort beteendet

Det här beteendet är ganska lätt att träna bort. Försöker man att få bort ovanan genom att straffa hunden när den ska äta något den hittar ute så lär man inte lyckas. Vad som händer är bara att man får en undergiven hund och man riskerar att den blir rädd för sin egen husse och matte. Straff har ju bara en tillfällig effekt och hindrar inte hundens vilja att äta det som den hittar. Den vill fortfarande göra det, men vågar inte för tillfället. Många hundar utvecklar bara sin snabbhet att stoppa i sig så att husse och matte inte hinner fram för att hindra dem.

Träningen är så pass enkel att det är förvånande att inte fler hundägare som har problem med att hunden äter konstigheter på marken gör det. Det tar bara ett par dagar om man tränar tre, fyra gånger per dag, tio minuter per gång. Tränar du med en klicker, blir det extra effektivt. Läs min bok ”Klickerträning” om du behöver vägledning.

Så här gör du:

  1. Skaffa något riktigt gott hundgodis som din hund verkligen älskar. Detta ska du bara använda vid den här träningen, inte annars. Det kan vara nöt- eller lammlever eller renskav (superdelikatess för de flesta hundar) som du kokar så det blir genomkokt tillsammans med en liten bit vitlök för att stärka smaken. Skär upp det svalnande köttet i pyttesmå tärningar och frys in i portionspåsar.
  2. Lägg ut frestelser i olika former på marken där ni övar – det kan vara en bit av en bulle, en köttbit eller något annat som hunden uppskattar. Är hunden väldigt snabb att nafsa i sig det, lägg över ett nät som hinder.
  3. Närma dig den utlagda frestelsen med hunden i koppel. Precis när hunden reagerar på lukten och vill dit, första tiondels sekunden, klicka (om du tränar med klicker) eller ös beröm över hunden ”Braa!” och ge den flera godbitar, en efter en så att det blir en långvarig belöning.
  4. När du har gjort detta några gånger, ska du lära hunden att markera frestelserna. Att markera genom att sätta sig är det enklaste för hunden. Då klickar du eller berömmer som du gjort inledningsvis, men avvaktar med att ge godisbelöningen. I stället håller du upp en bit framför nosen på hunden och för den uppåt, lite bakåt över hundens nacke. Detta får den att sätta sig utan att du behöver säga något, vilket man ska undvika när man lär in en markering som ska komma spontant.
  5. Upprepa denna övning flera gånger på samma ställe och variera sedan platserna att öva på. Variera även de utplacerade frestelserna. Var noga med att hunden sätter sig varje gång.
  6. Öka successivt avståndet till hunden genom att låta den gå ut i kopplets längd eller ha den i lång lina. När du är säker på hunden kan du ha den lös.
  7. Upprepa övningarna i parker och hundrastgårdar om det är där du brukar gå med hunden.

Ha alltid med dig det här favoritgodiset när du är ute på hundpromenad. Du kan behöva det snabbt när hunden plötsligt upptäcker något ätbart i gräset eller på stigen.

    Anders Hallgren

Hunddagis – för och emot

Statistik visar att många familjer har skaffat sig hund under pandemins isolering, för att de arbetade hemma och kanske för att göra livet roligare för barnen. Det här har uppmärksammat av media och i förra veckan blev jag intervjuad av en journalist på TT (Tidningarnas Telegrambyrå) om vilka problem som kan uppstå när alla som skaffat hund börjar återgå till sina arbetsplatser. Hur blir omställningen för både hunden och hundägaren? Vem ska då ta hand om hunden? Den kan ju inte lämnas ensam hemma. Är hunddagis en bra lösning?

Hunddagis – lösning eller nödlösning?

TT:s artikel med min intervju gick ut till alla tidningar och eftersom jag inte var helt positiv till hunddagis fick jag kritik från dem som verkligen bemödade sig om att ta hand om sina dagishundar. Jag vill till dem säga att jag kanske var lite för kategorisk i min kritik.

 Jag förstår att många hunddagis sköts oklanderligt och bemödar sig om att inte ta in för många hundar och låta dem få den uppmärksamhet och ensamtid inne och på promenaderna som de behöver. Men tyvärr är det så att de flesta har för lite personal och för många hundar. Att en skötare går ut med åtta till tio hundar i flock och håller i samtliga intrasslade koppel på samma promenad är dessvärre vanligt. Om en hund vill stanna och nosa eller kissa dras den obönhörligt med resten. Det är en grupp passiviserade hundar som går på de här ”promenaderna”. På en del hunddagis ”uppfostrar” man även hundar som skäller mycket, om de drar i kopplet eller är lite jobbiga för personalen på andra sätt. Där skulle jag personligen aldrig kunna tänka mig att lämna en hund.

Passar hundar på hunddagis?

Ja, där de blir fint omhändertagna, där det är tre, kanske fyra hundar per personal kan hunddagis fungera väl – lite beroende på hundarna. En del hundar har svårt för att umgås med andra hundar för tätt inpå. Och självklart ska ingen i personalen uppfostra andras hundar, åtminstone inte utan att först ha kommit överens med husse och matte. Får hundarna ordentligt med fysisk och mental aktivering så uppstår inga problem som man behöver bråka med hunden om. Det är viktigt att personalen har utbildning i hundars beteende och att hundarna aktiveras med annat än bara promenader under dagen. De ska ha sysselsättning på dagarna och inte bara vila tills nästa promenad.

Vem ska ta hand om hunden om man inte själv kan det?

Jag tycker att man ska utgå från principen att om man har ett arbete som gör at man är borta hela dagarna så ska man inte skaffa en hund. Punkt och slut. Den här principen kan åtminstone inte jag kompromissa med. En hund knyter an till sin familj. Vi är hundens familj. Visserligen kan hundar även knyta an till ännu en familj och där vistas då och då, men variationer medför alltid en stressbelastning. De flesta hundar kan hantera den stressen och har de dessutom regelbundenhet med fasta tider och rutiner, så att hundarna kan förutsäga vad som händer under dagen så klarar de av det bättre.

Trots det är ändå ett hunddagis eller en dagmatte/daghusse en nödlösning. Varför skaffa en hund som man inte ser annat än på kvällar och helger? Hunden träffar sin familj några timmar efter jobbet och är sedan borta från den resten av dagen. Ska man ha en hund så ska man ha tid med den och ge den all omvårdnad och kärlek och skötsel som den behöver under sitt korta liv. Det har den rätt till.

Hursomhelst, så kan man nog tänka sig att många av dem som skaffade hund under den här tiden tänkte kortsiktigt och inte på att de skulle få problem när de väl återvände till arbetet. Nu börjar vi se effekterna av det på nätets säljsajter och allt fler hundar behöver få nya hem. Många trodde säkert att det bara var att lämna in sin hund på ett hunddagis, men de är oftast redan fullbokade. Följden blir att många hundar kanske lämnas ensamma hemma under hela arbetsdagar – tvärt emot Jordbruksverkets bestämmelser – eller avlivas för att man inte hinner med dem.

        Anders Hallgren

Copyright © Anders Hallgren 2022