Anders Hallgren

  • Psykolog och hundpsykolog

Till eftertanke…

Till eftertanke…

När jag var ute och gick häromdagen fick jag se en sån där hundägare som får mitt sinne i uppror. Du vet, den där typen som inte låter hunden stanna och nosa, knappt låter den stanna och kissa ens en gång. När hunden försökte så blev det ett ilsket ryck i kopplet utan att människan sa något, bara gick rakt fram som om hon inte hade en hund i kopplet.

Var kommer de ifrån? Varför verkar de att bli allt vanligare? Är de en ny sort, eller beror det på att de inte fått någon vettig uppfostran hemifrån? Jag misstänker att TV:s hundprogram kan ha en hel del med det här att göra. Där säger och visar de ju att man måste dominera sin hund, “vara ledare”, inte tåla några egna initiativ från hundens sida och bestämt straffa allt man anser är fel beteende. Enligt den filosofin är endast en passiv hund en tolerabel hund och att om man inte tar i och sätter hunden på plats så riskerar man att den “tar över”. Detta till trots att både psykologisk och etologisk forskning visat att det är fel.

Brist på kunskap har ersatts med hårda ord och kärlek har ersatts med ryck i kopplet.

Vi har aldrig någonsin kommenderat vår hund, Macho (eller någon tidigare hund). Vi har aldrig skrikit och befallt. Vi ber honom snällt och det fungerar så bra. Dessutom uppmuntrar vi alla hans initiativ. Han är en mycket glad och harmonisk personlighet.

En hund behöver inte lida för att man ska leda.

Förklaringar är inte ursäkter

Kanske är det dagens stress som får en del att bli hårda mot sina hundar, jag vet inte. Eller att folk mår dåligt i sina relationer, eller är missnöjda med sina arbeten. Det finns många orsaker till att folk inte mår så bra. Men det jag vet är att sådana saker kan förklara vissas beteende, men aldrig ursäkta det.

Det har blivit så vanligt att människor verkar ha tröttnat på sina hundar, som om de mest är till besvär. De pratar inte med dem och blir arga när de visar att de vill något. Vart tog kärleken vägen, den som ska räcka hela hundens alltför korta liv?

Om du känner igen dig i det här tycker jag att du ska försöka finna ett nytt hem till din hund eller göra en skärpning. Här följer lite att tänka på.

 Den här fina bilden, som har jag lånat från Facebook, säger allting. /Susanne

 

Hundens Undran

Dikt av Anders Hallgren

När blev jag en börda

När blev jag ett besvär

Vad gjorde jag för fel

Jag bara undrar när

 

När tog leken och glädjen slut

Och den härliga varma stund

Som bara var för oss, vår egen

Då det var så fint att vara hund

 

Din röst var då så smeksam

Och ditt ansikte var så leende

Nu har det kallnat och hårdnat

Var den tiden bara ett skeende

 

Kommer kärlek förpackad

Med hållbarheten begränsad

Och tar slut när den töms

Eller blir gammal och stelnad

 

Nu när jag vill vara nära dig

Befaller du mig att gå undan

När jag bjuder upp till lek

Ser jag bara din tomma undran

 

Förut höll vi ihop, var en familj

Då kände jag mig så trygg

Nu när jag söker dig

Ser jag där bara din rygg

 

Förut pratade du med mig

Och skrattade åt mina upptåg

Nu är kommandon allt jag hör

Du ser inte nu vad du då såg

 

När blev jag en börda

Vad gjorde jag mot dig

Som kylde din kärlek

Och vände dig emot mig

 

Är en människas kärlek

Inte djup som en brunn

Som räcker min korta tid

Utan bara ytlig och tunn

/Anders Hallgren, Augusti 2014

 

 

 

 

Got Something To Say:

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Tragiskt om eller att det är så att flera av våra fyrbenta vänner lever så…
Din dikt gjorde mig sorgsen – går och ger min lille fyrbening en extra puss <3

Så sant och så bra skrivet!
Många gånger har jag sett liknade händelser och det är så svårt att veta om man ska säga till eller bara vara tyst.

Hej!
Det var en väldigt tänkvärd och sorgligt sann reflektion över dagens hundägande.

Jag är långt ifrån någon expert inom något område, jag är däremot en flitig iakttagare, jag brukar titta på hur människor hanterar sina hundar och sina barn och nonchalans och intolerans är det sorgligt nog, väldigt ofta man ser. Många gånger får jag intrycket att folk skaffat hund eller barn bara för att alla andra har… Sedan kan man bli galet lycklig att få se en familj som är förälskade i sin nya familjemedlem och gemensamt åker till hundbutiker/barnbutiker och låter den lilla varelsen vara familjens centrum <3

Så mycket kärlek som finns i dig Anders!!!
Tack för att du finns!

En vacker dikt som samtidigt gjorde mig väldigt sorgsen. Men tyvärr så är det för ofta det blir så här… Att äga hund är en gåva, men tyvärr så uppskattar folk inte sin hund, och ganska ofta så ändras tonen helt när hunden har blivit vuxen.

Hej

Ja tänk vad man kan bli ledsen när man ser hur dom rycker i sina hundar.Jag sa till en herre som hade en ung schäfer i kopplet.som han gapa o skrek åt och ryckte i kopplet.Han svarade mig inte.:-(

Men så fint! Och sorgligt…. Väldigt tänkvärt inlägg. Mycket bra skrivet.


Copyright © Anders Hallgren 2021