Det finns flera filosofier som ligger till grund för hur man betraktar hundträning, och även hunden som individ. Det vanligaste som man möter i olika böcker, media och på nätet är varianter på dominansförhållande. Att trycka ner en individ fysiskt och psykiskt, för att den inte ska ”stiga i rang” är grunden i dominansfilosofin. Och det var just detta som låg bakom den hårdföra behandlingen av vargarna i Kolmårdens Djurpark. Men all form av dominanstänkande är fel enligt modern etologi och psykologi.
Dominanstänkandet hör alltså till gamla tiders uppfattningar. Idag vet vi tack vare forskning att man inte ska slå och skrämma sin hund för att få den att bete sig som man vill. Trots det finns det fortfarande hundskolor som använder våld, men de formulerar om det på ett annat sätt så att man ska få uppfattningen att det här är ett naturligt beteende mellan hundar.
Det låter kanske bra
Kan man få något att låta bra kommer många hundägare att tro på det. De som baserar sin hundsyn på dominansfilosofin hänvisar ofta till vad som enligt dem skulle vara naturligt för hunddjur och det kan låta så här:
”Så här gör vargar.”
”Mamman uppfostrar sina valpar med tuffa tag.”
”Om du inte dominerar din hund så kommer den att dominera dig.”
”Du måste vara tydlig.”
”Hunden kan inte ta ansvar för vad den gör, det måste du göra.”
”Det värsta du kan göra är att skämma bort hunden.”
”Det är du som är ledaren.”
Sådana här uttalanden är varningsflaggor. De visar att den som uttalar sig anser att man ska trycka ner hunden. Tyvärr har många tyckare och hundexperter i TV och andra media denna filosofi till grund för sin verksamhet, men får det till att låta som om det är ett riktigt förhållningssätt. Det är lätt för en okritisk vanlig hundägare att låta sig förledas.
Man kan dominera på olika sätt
Det har vuxit fram en filosofi som bygger på dominans, men samtidigt på icke-våld, fysiskt sett. I stället ska man, enligt denna, dominera hunden på ett psykologiskt överlägset sätt. Det innebär främst att hålla på strikta regler som exempelvis:
- att hunden inte får gå före ut genom dörren
- att hunden inte får äta sin mat innan du har ätit din
- att hunden inte får ligga i möblerna
- att hunden inte får vinna i lekar som dragkamp
- att hunden inte får stanna och kissa annat än för att tömma blåsan
- att man inte ska hälsa på hunden när man kommer hem – för att demonstrera sin dominans. Etologiskt sätt är detta ett avståndsökande beteende som kan göra hunden osäker.
Sammantaget är den här filosofin inte alls fri från våld, men här är våldet psykologiskt. Det går emot hundens natur och skapar en distans mellan hunden och dennes ägare. Det i sin tur leder till social stress i längden, vilket är den lågintensiva, onaturliga och långvariga stress som med tiden leder till emotionell utmattning. Det är den som får folk att ”gå in i väggen”. Läs mer om det i min bok ”Nyckeln till lycka”.
Bra att vara kritisk
Generellt sett är hundägare alldeles för okritiska. Det räcker ofta tyvärr med att någon så kallad hundexpert verkar trevlig och låter övertygande för att man ska tro på budskapet. Sedan får hunden sitta emellan för att man behandlar den på ett sätt som går emot dess natur.
Går några råd ut på att straffa, korrigera, dominera, reglera, förbjuda och bestämma, så kan du utgå ifrån att de är fel. Låt sådana saker väcka din kritiska inställning och sök mer information. Gärna från en utbildad hundpsykolog som inte ger sådana råd.
Går råden däremot ut på att ösa kärlek över hunden, att skämma bort den och bara ha kul ihop, då kan du utgå ifrån att de i alla fall inte kan skada hunden psykologiskt. Människans bästa vän förtjänar att behandlas med lika mycket kärlek som den alltid är villig att ge oss.
Anders Hallgren
