Anders Hallgren

  • Psykolog och hundpsykolog

Tänk efter innan du kastrerar din hund

Tänk efter innan du kastrerar din hund

Det blir allt vanligare att man kastrerar hanhundar. Ibland är det en veterinärs första förslag om man har problem med att hunden gör utfall mot andra hundar, är ”sexfixerad”, överaktiv eller är manisk på kisslukter.

Chansen att det hjälper är emellertid inte speciellt stor. Mot hundaggressivitet hjälper kastration bara i ca 60% (Hart & Hart, 1985) och något mer när det gäller sexfixering och starkt luktintresse. Så man kan säga att det är som att ”skjuta flugor med kanon”, det vill säga att ta i för mycket när det kanske inte hjälper.

Många nackdelar

En hanhunds förändring av kastration kan vara omfattande och med många nackdelar om man har otur. Det är stor risk att aptiten ökar okontrollerat, hunden får lätt att gå upp i vikt och den kan bli fixerad vid mat som om den är ständigt hungrig. Den blir lugnare, dessvärre kan den rent av bli slö. Risken för problem med sköldkörteln ökar, speciellt när hunden blir lite äldre. En del hanhundar kan se den kastrerade som en tik och försöka rida på den och en del tikar kan visa aggressivitet mot den. Det finns också kastrater som blivit deprimerade.

Problemet

Anledningen till att så många väljer att kastrera sina hanhundar är att de blivit övermaskulina. Under 20, 25 år har man på hundutställningar premierat maskulina hanhundar, under begreppet ”god könsprägel”. Hundar som gett ett maskulint intryck har fått bättre placering.

Eftersom de flesta uppfödare inte avlar för dem som ska köpa valparna, utan för att få fram hundar som ska vinna på utställningar, så blir det domarna som bestämmer över aveln. Tyvärr är det mest av allt skönheten som då bestämmer vilka hundar som man får fram. I den bedömningen ingår ”könsprägel” som en viktig del.

Utställningar övervärderade

Skönhetsbedömning på en utställning borde vara det sista som man ska ta hänsyn till i avelsarbetet. Rassjukdomar, uppträdande, sundhet i kroppsbyggnad borde vara det som premieras.

För att kunna få fram ett bra underlag till avelsarbetet, går det emellertid inte att bara värdera de tilltänkta föräldradjuren. För att få en uppfattning om hur valparna ska bli, måste avelsdjurens kullsyskon och nära släktingar tas med i bedömningarna.

Man ska alltså inte välja att köpa en hanvalp för att den har föräldrar som lyckats väl på utställningar, då riskerar man att få en övermaskulin hanhund. Man ska välja uppfödare som betonar – och bevisar – att de arbetar för att få hundar som är friska och sunda mentalt och kroppsligt. Att valparna är efter en utställningschampion skulle få mig att dra mig undan direkt.

Hundägare ska inte behöva betala priset i form av sjuka och socialt illa fungerande hundar bara för att uppfödare förblindas av framgångar på hundutställningar!

Etik

Kastration är ett ingrepp som kan fungera bra i många fall, men som riskerar att föra med sig en hel del negativa konsekvenser. Att kastrera en hund av bekvämlighet – som blir allt vanligare – för att den nosar och kissar så mycket, är oetiskt. Likaså för att få den “lugnare” eller mindre intresserad av andra hundar.

Om hunden är övermaskulin

Det finns alternativ till kastrering och det är konstigt att inte fler veterinärer föreslår det. Det första man borde göra är att utföra en kemisk kastration, som ju inte är definitiv. Då får hunden P-piller eller en P-spruta. Det är det kvinnliga dräktighetshormonet progesteron som har en dämpande effekt på det manliga könshormonet, testosteronet. Piller brukar jag rekommendera, för att om hunden skulle reagera konstigt (det händer) så kan man avbryta kuren. Sprutan har verkan i ca tre månader.

Nu får man tillfälle att se hur hunden, mer eller mindre, skulle bli om den kastrerades. Långtidsanvändning av denna behandling ökar dock risk för tumörbildning och avrådes från.

Det finns också ett chip som man lägger in under huden och som också fungerar som kemisk kastrering. Verkan ligger på upp till ca sex månader. För många har det varit räddningen.

Örter kan hjälpa

Det finns också en hel mängd med örter som innehåller mikroskopiska doser med det kvinnliga könshormonet östrogen, så kallade fyto-östrogener. Dessa dämpar också testosteronets verkningar. Hit hör exempelvis soja, vissa linser och groddar, lakritsrot, humle med flera. Några används för att tillföra extra östrogen till kvinnor i övergångsåldern. Johannesört har, förutom denna effekt, också en balanserande inverkan och kan dämpa ångest och aggression (Hallgren, 2013), men ska bara ges under veterinärens översyn, på grund av risk för biverkningar. Alla drabbas dock inte av biverkningar, många klarar sig bra. Personligen tror jag att fyto-östrogener blir framtidens alternativ, att det blir val nummer ett.

Jag förutspår att någon kunnig inom kort kommer att sätta ihop och prova ut ett naturmedel som dämpar effekterna av testosteronet hos våra hanhundar. Men det får inte bli lösningen, den ska fortfarande komma från uppfödarna. De ska få fram hundar som valpköparna kan klara av och som inte utsätts för det onödiga lidande det innebär att vara översexuell i en värld där det nästan ständigt finns tikar som löper.

Referenser:

Hallgren, A. Rädda, arga och stressade hundar. MB förlag, Bromma 2012

Hart, B. L. & Hart, L. A. Canine and feeline behavior therapy. Lea & Febiger, Philadelphia, 1985

(Boken Rädda, arga och stressade hundar finns nämnd tidigare i bloggen med bild och var den kan köpas)

Got Something To Say:

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

La ut det på Facebook i en grupp om Dvärgschnauzrar. Hoppas det är okey. Har själv en hane som är 20 månader. Gillar din blogg. Försöker leva upp till mycket av dina synpunkter.
Mvh
Janne

Gäller samma för tikar? Problem med slöhet, depression? Vi har avelsförbud på vår schäfer pga C-höfter, tänkte om det skulle underlätta för henne om hon slapp löpningen?
Hälsningar Jessica

bra att detta ämnes tas upp. Vid kastrering på hundar som gör utfall pga av ex ängslan kan kastration göra att utfallen bli värre.

Viktigt att nämna är att om man väljer någon form av kemisk kastrering får man inte tävla upp mot ett halv år.

Fint med medicinska råd. Av en lekman. När du ändå håller på kanske du skulle ta och komplettera med de kända biverkningsrisker som finns med ex progesteronsprutor? Mvh//leg vet Malin Öhlund

jag är ingen hundexpert men jag kan ändå inte låta bli att bli fundersam över det som är skrivet. Att kastrera sin hanhund om det inte är tänkt att ha den till avel är väl helt ok, det blir ingen oönskad parning, den blir lugnare, det där med maten upplyser veterinären om samt att hunden ändrar sig INTE om den är aggressiv, däremot slipper den att vara "testoronstinn" när tikar löper, är ett stort plus om det är mycket tikar omkring. Hundar dom är kastrerade får inte ställas ut numera. Att kastrera katter och hästar är tydligen helt ok men inte hundar, kan det vara så att det sen långt tillbaka har det varit "naturligt" att kastrera katt å häst medans det här med hundar inte varit "på tapeten" så länge?

Jag tror att i hundens besvärliga faser, oftast mest besvärliga för ägaren, så väljer han/hon att kastrera

Många unghundar i 15 – 22 månaders ålder är ofta besvärliga tonåringar och det är helt normalt, de befinner sig i den fysiska könsmognaden och måste genomgå detta.
Det är uppfödarens ansvar att tala om för valpköparen hundens olika faser för att bli vuxen. Vet man om det så är man förberedd och kastrering kan undvikas.

    Kloka ord, Laila. Jag ifrågasätter emellertid det du skriver om "faser", eftersom det inte finns någon forskning som visar att hanhunden under och efter könsmognad går igenom olika faser. Däremot är en hund efter könsmognad påverkad av sin produktion av testosteron. Testosteronproduktionen hos hanhunden ökar långsamt från tre månaders ålder för att vid cirka sex till sju månaders ålder stiga kraftigare. Detta är könsmognaden. Resten av tiden innehåller inga "faser" utan hunden mognar gradvis psykiskt men är påverkad av testosteronet mer medan den är ung än när den är äldre.

Håller med om mycket men tycker det är tråkigt att du redan i början på inlägget beskyller veterinärkåren att rekommendera kastrering som bot mot hanhundsaggresivitet. På den klinik jag arbetar så är det det beteende som vi säger att kastreringen INTE kommer ha effekt på. Du ska veta att vi också uppdateras hela tiden om nya rön angående kastrering och lämplighet att göra detta. Vi talar också om för ägare till osäkra och/eller unga hundar att en kastrering faktiskt kan ha rak motsatt effekt och väldigt många väljer att prova ett Suprelorinchip ,en form av kemisk kastrering för att se hurdan effekten kan tänkas bli. Mvh Catrine

    Catrine
    I USA er det en trend nærmest rutinemæssigt at kastrere alle hunde, der ikke skal indgå i et avlsprogram. .
    Her i Danmark ser vi det ofte hos opdrættere, der systematisk kastrerer og neutraliserer ‘designerhunde’ som till exempel labradoodle.

      Om man har en hanhund som är 11 år (tax), kan man kastrera honom för att förebygga prostatabesvär? Jag vill inte men har fått rekommendationen. Han är frisk och pigg och tuff. Jag vill inte att hans personlighet ska förändras.

        Min personliga rekommendation är att du inte kastrerar din hund. Men observerar honom om han får problem med att få ut avföringen. Ett tecken brukar vara om avföringen är platt på en sida. Kontakta då veterinär. Ge honom gärna av örtmedlet Testoblock, som motverkar effekten av testosteron.
        Hälsningar, Anders Hallgren

Jag har precis tagit över en blandrashane på 6 år. Han är korsad schäfer och rottweiler. Urmysig hund som är ordentligt tränad med många lydnadskurser i bagaget. Han är dock inte äldre hos oss än att vi fortfarande "diskuterar" vem som har ledarskapet 😉

Två problem har vi dock som även tidigare ägare påtalat: han drar konstant. Ger mig ett intryck av att han är stressad och måste framåt hela tiden. Dessutom är han hanhundsaggressiv. Så fort han ser en hund piper han och vill fram och hälsa – men är det en hane så smäller det direkt. Det har fått till följd att han inte får hälsa…

Ringde upp en hundpsykolog som ska försöka hjälpa oss men hon förordar alltså en kastration först. Av det du säger ovan… Vad förordar du?

    Om du fått rekommendation att kastrera först är det inte en hundpsykolog du har kontakt med, för de vet bättre. Vänd dig till Hundutbildningsgruppen (info@hundutbildningsgruppen.se) för att få kontakt med en riktig hundpsykolog så får du professionell hjälp. För att minska hans dragande i kopplet, se ett tidigare inlägg "Fullt drag i kopplet" och följ de råden.

jag håller med dig i mycket när det gäller kastrationen. Speciellt vi som föder upp numerärt små raser förlorar ev. avelsmaterial om kastration blir alltför vanligt. Sen tycker jag att du har en tråkig inställning till uppfödare som har utställningschampions. Mina hundar som går i avel är oftast både bruksmeriterade, tjänstehundar och utställningschampions. Mentaltestade och friröntgade. Och väldigt många uppfödare gör precis som mig så det är tråkigt när en offentlig person dömer alla uppfödare

    Jag dömer inte ut alla, men dömer många, åsikter jag långt ifrån är ensam om. Att en hel del meriterar sina hundar vad gäller beteendekriterier är ju en klar fördel och ju fler som gör det desto bättre. Skulle vara intressant att veta hur många uppfödare av olika raser som bruksmeriterar, friröntgar och gör andra fri-undersökningar för rassjukdomar, gör tjänstehundsprov och på andra sätt visar att de prioriterar beteende och friskhet.
    Att en hund som används i avel är mentaltestad ger inte så mycket information om man inte också har mentaltestat alla kullsyskon och nära släktingar. En individs testresultat säger mycket lite.

Hej 🙂
Jag har för ett tag sedan skaffat valp och om ca 3 veckor blir han sex månader. Han är en blandning mellan Amstaff och Engelsk staffe och han är hur underbar som helst, han fungerar med allt och alla.
Vi har tänkt att kastrera honom vid 6 månader, för som jag hört ju tidigare desto bättre, men nu har jag lite problem. Jag vill ATG han skall få utvecklas klart/få sin vuxenpäls och växa klart, för som jag har hört så kan de behålla valppälsen och inte växa helt klart vid så tidig kastrering, stämmer det? Hur skall jag göra?
Vi vill inte riskera att han visar dåligt beteende med andra o kastrerade hanhundar.

Mvh Isabelle Mattsson

Hej! Jag kastrerade min hane för ca 3 år sedan på grund av cystor i prostatan. Det jag har märkt är att han blev sämre vid hundmöten, osäkrare på ngt sätt, får för mig att han blev mer osäker på sin könsroll .

Hej Anders!
Jag instämmer i Catrines kommentar, majoriteten av Sveriges veterinärer rekommenderar inte kastration av hanhund för att få bukt med hanhundsaggresivitet. Jag har jobbat som veterinär i 10 år och min erfarenhet är att om hundägaren är intresserad av att kastrera sin hanhund så diskuterar man för- och nackdelar och om ägaren väljer att kastrera sin
hund så rekommenderas oftast kemisk kastration (chip) för att prova och se
hur hunden blir som kastrerad.
Det som också är viktigt att poängtera i denna debatt är de medicinska fördelarna med kastration såsom att ta bort risken för tetsikeltumörer och
prostataförstoring.
/Alexandra Eiger leg. vet

Hei. Jeg undrer på hva du mener om å kastrere en hanhund, som egentlig ikke er en problemhund, og hadde egentlig ikke tenkt kastrering i det heletatt, hadde det ikke vært for at han får eplepsiannfall rett før tikene i huset starter på løpetiden….
Har blitt anbefalt av vet. å kastrere han.

Min cavalier king Charles på 2 år er stadig slem til at strinte indendørs. Men efter et seminar med dig i sept. og efter mange indlæg på facebook om usikre kastrater skal han ikke kastreres. I stedet må jeg arbejde mere med hans adfærd:-)
(Han er blevet steriliseret, da han er kryptorcid og ofte bliver passet hos tævehundeejer). Må jeg linke dine kloge ord til facebooksider på dansk?

Här kommer en veterinärs tankar (detta är mina åsikter, andra inom kåren kan ha andra åsikter). För att hålla mig någorlunda kort kommer jag bara ta upp hanhundar (även om det är mycket intressant att diskutera kastrering av tik också).

Det stämmer att fler djur kastreras, och detta är för att djuren ska fungera bättre i vårt samhälle. Hundens status och användningsområde har ändrats markant de sista årtiondena, inte till hundens fördel på alla punkter. Jag ser inte det oetiska i kastrering, om man får ett djur som fungerar bättre i vårt samhälle och därmed mår bättre psykiskt. Hunden väljer inte själv vilken ägare och miljö den hamnar hos. Att bo inne i stan med tusentals andra hundar är inte lätt för alla individer. Jag tycker det är mer etiskt fel att tvinga hunden att leva i konstant stress om det finns något man kan göra för att hjälpa symtomen.

Det stämmer att många veterinärer rekommenderar kastrering för att hjälpa olika problem. Men vi avråder även kastrering. Behovet av kastrering bedöms alltid på individnivå. När det gäller beteende informeras djurägaren alltid om att det inte finns några garantier på att kastrering gör en skillnad. Önskar man kastrering för att få bukt med ett beteende brukar jag rekommendera att prova en kemisk kastrering först (Suprelorin i 6 månader) för att se om man får önskad effekt. Är man nöjd med resultatet rekommenderar jag kirurgisk kastrering, eftersom hormonpreparat har en hel del biverkningar (och blir mycket dyrare i längden).

Enligt min erfarenhet hjälper kastrering mot hundaggressivitet hos många (men inte alla) hanhundar. Det hjälper mot översexualitet (hanhundar som vägrar äta och piper konstant om det finns en löptik i närheten, inne i stan kan detta vara i flera veckor). Det hjälper magra individer att gå upp i vikt. Ofta blir hyperaktiva individer lugnare. Vi har såklart också de medicinska fördelarna med kastrering – risken för prostataproblem försvinner i stort sett helt, och risken för testikeltumörer försvinner helt. Generellt brukar även kastrerade hundar ha mindre förhudssekret. Har man både hanhundar/tikar tar kastrering bort risken för tjuvparningar och alla problem/komplikationer det innebär.

Kastrering ska inte utföras på nervösa/osäkra individer, då detta tillstånd kan förvärras.

Det stämmer att det finns en del nackdelar med kastrering. Framförallt viktuppgång och fetma, trots veterinärens tydliga råd om att se över utfodringen efter kastrering. Detta är en biverkning som lätt kan styras av ägaren! Det finns enstaka individer som kan få annorlunda päls efter kastrering. Det finns enstaka individer som kan bli urininkontinenta (även om det är ovanligt för hanhundar, mycket vanligare hos tikar). Jag har endast stött på enstaka ägare som berättat om hanhundar (jakthundar) som blivit slöa efter kastrering, dessa hanhundar har alla varit äldre och blivit kastrerade för medicinska problem (så som prostataproblem eller testikeltumörer). Utöver dessa individer har jag inte träffat någon ägare som tyckt att "lugnet" varit något problem, ingen har upplevt sin hanhund som slö. Jag känner inte till att kastrering skulle öka risken för sköldkörtelproblem, och skulle vilja se en vetenskaplig (peer-reviewd) referens på detta.

När det gäller medicinska alternativ till kirurgisk kastrering:
För det första är Promon tabletter inte registrerade till hanhundar, det är injektionsformen som gäller enligt lag.
Promon (oavsett om et är injektion eller tabletter) ökar risken för hunger och fetma, precis som kirurgisk kastrering. Det ökar även risken för diabetes. Det ökar även risken för livmoderinflammation och juvertumörer hos tik. Vid injektion kan man få pälsförändringar på injektionsplatsen.
Suprelorin-chip har en verkningstid på antingen ca 6 månader eller ca 12 månader. Vanligaste biverkningen är fetma. Svullnad på injektionsplatsen samt urininkontinens kan också ses.
Innan det finns vetenskapliga bevis på att örter har effekt kommer de inte rekommenderas av veterinärer, och behandling sker på egen risk av djurägaren.

Allt det jag skrivit n

Tillägg till mitt tidigare svar på Ingelas kommentar: Du skriver: "…att kastrera sin hund om det inte är tänkt att ha den till avel är väl helt ok"… Det är lite väl krasst att ha en sån lättvindig och ogenomtänkt inställning till att göra en onaturlig operation. Kastration på hundar är något man ska ta till i sista hand efter en noggrann värdering av både hundpsykolog och veterinär. Det är viktigt att också se alternativ till operation.
Anders Hallgren

Svar till Isabelles kommentar:

Människor säger till dig att du bör kastrera hunden ”ju tidigare desto bättre”. Men om jag vore som du skulle jag inte lyssna på dem. Låt din hund växa upp utan sådana stora ingrepp och låt hans personlighet visa sig. Han kanske inte alls kommer att visa ett ”dåligt beteende” mot andra hanar. Och då var det ju helt i onödan som han blev sövd och opererad. Enligt min mening är det oetiskt att ta den lätta vägen ut, när det inte finns någon hållbar anledning till det.

Om du skulle få problem med möten med andra hanar i framtiden, så är det bättre för både dig och hunden att träna på möten på ett sätt som inte innehåller straff, hög röst eller ryckande i koppel. Då finns risken att du får ännu mer problem. Positivt bemötande från din sida är det bästa du kan ge honom, det ”smittar” av sig och chansen till ett lyckat resultat ökar.

Svar till kommentar från Erika:

Argumentet att hundar ska kastreras för att fungera bättre i vårt samhälle, låter inte bra i mina öron. Jag tycker det är oetiskt. Då har man enbart utgått från sina egna syften och önskningar och inte sett till hunden som individ. Jag tycker att vi måste respektera hunden som den art den är och inte ständigt försöka ändra på våra fina djur. Lära sig mer om dem, tycker jag är mycket mer lockande.

Jag har en hanhund som är väldigt intresserad av kissdofter. Han fyllde 2 år i mars. Det kan vara väldigt jobbigt när man tränar med honom, svårt att få hans uppmärksamhet. Har inga direkta problem annars, utan det är just luktandet. Jag vill inte kastrera honom. Hur tycker du man ska få bukt med det problemet?

    Hej Malin,
    Jeg har også en næsefixeret hund.
    Derfor kan undervisning på hold ligne et problem, afhængigt af, hvorledes træneren griber det an. Især når hunden er så ung som bare to år.

    Det er min erfaring, at om jeg kommer i god tid inden træningen og lader hunden snuse marken igennem, ja så er meget af spændingen lettet. Han har fået mange af de informationer, han søger.
    Hvis træneren ydermere er så klog at lade alle hunde hilse på hinanden og lege med hinanden inden træningen begynder, gå det endnu bedre.

    Men – after all – den som skal lære noget under trænings-sekvenserne er i sidste ende ejeren. Så kan vi altid indlære de nye færdigheder, når der er færre distraktioner ??

Jag har ett hunddagis i hemmet, dit tikarna får komma även under löpperioden. Då fungerar det självklart inte med okastrerade hannar. För mig är det också naturligt att rekommendera kastrering när en hanhund i sin hemmiljö ofta möter löpande tikar och blir starkt påverkad (stressad) av detta. Vet inte om det är sant, men jag läste att kastrerade hanhundar lever flera år längre än okastrerade.

Jag skulle däremot aldrig rekommendera kastrering som lösning på hundmötesproblem. Detta ser jag som i princip enbart beroende på en kombination av för lite socialisering under valptiden samt olika faktorer som gör hunden mer spänd i kroppen vid mötet, t ex spänt koppel och en ägare som agerar osäkert.

I länder där kastrering av hanhundar är "norm" så tror jag att gemene man tror att okastrerade hanhundar generellt är mer aggressiva, men så tror jag inte att det är. Men hundar behöver träna sig på det sociala språket/spelet kontinuerligt från valpåldern och upp i "tonåren. Det finns svenska hundtränare som tycker att socialisering bara ska ske inom hundens mänskliga familj, men det ger en hund med dålig social kompetens, som kan överreagera när den tror sig hotad (som när en annan hanne vill "mäta" sig lite).

Ska man kastrera så ska det vara av rätt orsak. Och en from förhoppning är att uppfödarna inte avlar på de mest översexuella hannarna, eftersom de vet att risken då ökar att hundägarna kommer att kastrera sina hannar och därmed ta bort dem ur rasens genpool.

Jag har stort förtroende för allt vad du Anders skriver men nu är jag lite tveksam … Har de senaste 25 åren haft 5 dalmatiner; 4 hannar. Bortsett från uppfödarens pensionerade avelshanne som fick ålderdom hos mig har jag kastrerat mina hannar. Detta har gjorts efter 2-årsåldern och enbart pga att jag inte är intresserad av avel och utställningar (samtliga har varit mycket rastypiska och med utmärkt mentalitet). Jag har inte märkt något direkt skillnad efter kastreringen bortsett från att matmängden måste minskas. Min nuvarande 7-åring är trygg, pigg och glad och mycket trevlig på alla sätt. Hur vanligt är det att kastrering påverkar en hanne negativt? Som (oprofessionell) hundförare är det betydligt lättare med en hanne som inte intresserar sig för alla löptikar, framför allt om hunden är fysiskt lite större. Jag har dessutom en ras som helst inte ska koppelrastas och som nästan dagligen träffar många andra lösa hundar.
Har också hört att det finns hundar som inte gillar kastrerade hannar men har faktiskt aldrig råkat ut för detta någon gång.
Jag blir alltså lite besviken när du är så emot kastration dvs inte för att lösa ev mentala problem utan generellt.

Vill bara i sammanhanget om kastrering eller inte påpeka att jag har en tik som blir "helgalen" av att möta kastrerade hanhundar. Jag har tolkat det som att doften förändras och att hon helt enkelt blir osäker och inte vet vad hon möter?
Inte var kastrering av hund vanligt förut? Nu tycks det som en majoritet av hanhundarna är kastrerade där jag bor.

Bra inlägg. Jag är just på väg att kastrera min första hanhund. Tidigare hanhundar har haft normalt tikintresse men den här killen blir helt blockerad och stressar upp jättemycket.Då han arbetar som tjänstehund ser jag inget alternativ då han inte kan arbeta i närhet av löptik. Jag har varit mkt tveksam till kastration tidigare så detta har varit ett svårt beslut som jag kanske kommer att ångra. Men håller helt med om att man ska fundera flera gånger. Tidigare hanar har vi tränat med löptikar och riktigt bra belöningar vilket har fungerat utmärkt.

Har läst hela inlägget! Högintressant att följa alla åsikter oavsett om man är Vetrinär, uppfödare eller allmän"lekman"
Vill bara säga med detta inlägg!
TACK Anders Hallgren! Stor eloge till dig för att detta ytterst viktiga ämne tas upp!

Det är ett stort ämne, och kastrera är en sak som man inte ska ta lätt på! Oavsett hane eller tik!

Mig har du väglett till ett beslut som jag är oerhört tacksam för! Inte kastrera!
Stort tack för alla insikter!

Med vänlig hälsning
Caroline

Tack för att du tar upp detta ämne. Det är alltför vanligt att hundägare låter kastrera sina hanhundar, av alla möjliga anledningar. Nu förtiden kastrerar de hunden först och SEDAN kontaktar de en hundpsykolog, eftersom kastrationen sällan hjälper. Oftast blir problemet hunden hade ännu värre, precis som du skriver. Nu tror jag att vi har ett jätteproblem med att många hundar går på dagis och många hunddagis t o m kräver att hunden kastreras innan den får börja. Jag uppfattar också att veterinärer i allt större utsträckning förordar kastration och jag har funderat på varför det är så. Min uppfattning är att vi fått ännu fler osäkra hundar p g a kastrationerna.

Tack för alla synpunkter! Tänker hit och dit angående en kastrering men det lutar ju mer mot att avstå….

Vær ikke blind for, at veternärer lever af at behandle dyr. Det er en privat virksomhed, som må have kunder. Og en operation giver penge i kassen. Jeg ved om veterinärer, som har foreslået kastraktion som rutine, som om det var f.eks. en vaccination.

Hej,

Läst lite vad som skrivs.

Har en Irländsk setterpojke, 7 år.

Han fick förstorad prostata som gav problem. Han fick en medicin som skulle minska prostatan. Han blev sjuk av inflammation i prostatan. Så sjuk att han nästan dog. Jag fick inte veta olika alternativ, annat än kastrering för att minska problemen eller för att alla problem med prostatan skulle upphöra.

Till nyår blev han kastrerad.

Han har gått upp fem kg, hela hans helt underbara tjocka glansiga päls och yviga svans är ett minne blott. Hans mörkröda färg falnar och snart ser han ut som en golden istället, färgen på hasorna är ljusgula.

Han får bra hundmat och ca en dl färskfoder varje dag, 2 dl torrfoder och 1 dl färskfoder morgon och kväll. Leker och är ute varje dag på vandringar.

Som om inte detta räckte så blev han inkontinent och veterinären säger att det inte är något fel, så nu ska han gå på medicin resten av sitt liv för detta.

Han får rapsolja och fiskolja i sitt foder varje dag för att få ha magen igång och för pälsen.

Så, det behövs medicin som snabbt innan hunden bir sjuk som kan hjälpa mot förstorad prostata.

Min hund är den goaste och finaste, och hade inget överdrivet könsdrift mot varken tikar eller hanar.

Jag fick heller ingen information om att allt detta skulle kunna drabba min setter innan operation, utan bara att han skulle vara fastande och ren när jag lämnade honom för kastrering.

Nu när jag talar med veterinären om alla dessa problem efter kastrering så svarar dom: – Det kan vara något annat sjukt som ligger bakom, du kan göra nya undersökning om sjukdomar på honom. Känner mig rättslös och när jag säger att min hund har 11 syskon som alla är lika fina i sin päls som Melwin var innan dom gav honom mediciner och kastrerade honom, för att veterinären påstår att färgen och pälsen beror på att han börjar bli gammal!

🙁

Har funderat en del kring kastrering eftersom ämnet dyker upp då och då på olika rasforum. Efter en rad tikar har jag nu en hane. Honom köpte jag för att jag ville ha ett "hunddjur av hankön" . Dvs en familjemedlem som är hund, med alla de egenskaper och vardagsbehov som sådana har. (Har också två äldre tikar,kastrerade av medicinska skäl). Tycker det är bra att du tar upp frågan om för stark könsprägel med tanke på hur det har sett ut med "matadoravel" inom en del raser under årens lopp. Hanar, effektfullt maskulina,som kan ha fått flera hundra valpar efter sig på kort tid, och avkommor efter dessa som det också har varit populärt att avla på, kanske utan tillräcklig uppföljning och utvärdering. Det är en sida av saken. Och visst kan ögat fångas av en ståtlig hane, av vilken ras som helst, som travar runt på utställning, men som jag har hört kloka uppfödare säga, "hanar ser man bäst hur de är utanför ringen". Det är en sida av saken. Den andra tror jag kan vara att en del valpköpare inte riktigt har satt sig in i vad det fullt ut kan innebära att ha en uppväxande (han- )hund. Att det kräver engagemang så hunden får utveckla sina sociala, och andra, färdigheter, så att man till slut får ett sådant liv med hunden som man har tänkt sig. Det är ju ett riktigt djur man har. Känns konstigt att man vill kastrera "i förebyggande syfte"…. Det var ju inte så hiskligt länge sedan som man inte fick kastrera hanar utan anledning heller.

Hej!
Ett mycket intressant ämne!
Även vad som gäller tikar och deras beteenden före och efter kastration.
Hoppas OK jag delar ditt blogginlägg i en grupp som heter Vi som värnar om ccd och varandra på Facebook för diskussion.
mvh Catharina

Vi kastrerade vår hund på inrådan uppfödaren (tips för med mycket tikar runt om,att det var schysstare för hunden att slippa lockelsen) Veterinären frågade/förklarade/rådde oss inte ang kastrationen heller..Inser fullt o fast att det är mitt/vårt ansvar,men önskar jag som förstahundsägare,frågat,forskat,inte bara lyssnat på dom som verkar kunna allt..för vår vovve är en stressad o osäker kille,och jag tror hans osäkerhet blivit värre av kastrationen.Han är skygg mot andra hundar o är dom upp i baken o luktar på honom,då fräser han ifrån. Upplever att en del tikar har svårt för honom och reagerar stark mot honom.Som tur är går han lovar runt nästan alla hundar o vill inte hälsa. Önskar vi hade prövat kemisk kastrering o att det för fyra år sedan funnits mer info att hitta ang trygghetspåverkan..

    Tack för ditt belysande inlägg. Jag önskar att veterinärerna framhåller att man måste prova annat först, de flesta gör det, men tyvärr inte alla. Det finns dessutom alltid risker förenade med operationer. Alltid bra att pröva med t ex kemisk kastration först. Men till sommaren kommer ett örtmedel, "testo block", som är utprovat med mycket gott resultat i en första omgång. Det kan man ge sin hanhund när tikarna löper eller bara för att minska en eventuell övermaskulinitet rent allmänt. Då slipper man kastrera! Är du intresserad så kontakta Tomas Steffensen på tomas@tilno.se .

Tycker det känns som att du bara har bestämt dig för att kastrering är något dåligt. Du är inte öppen för att hålla med någon positiv erfarenhet någon har av en kastrering. Väldigt tråkig inställning. Det går ju inte att diskutera frågan då du ändå redan bestämt dig ,oavsett vad. Tråkigt. Jag delar inte alls dina åsikter i artikeln som är väldigt negativt vinklade för att det är din subjektiva uppfattning. Synd att du inte kan vara mer objektiv.

Kastrerade min hund för 1 månad sedan. Provade först kemisk som funkade grymt bra! Stackarn kunde inte vara stilla vid löptiderna. Sprang fram och tillbaka vid fönsterna och skakade även när han låg och sov.

Nu efter kastreringen är han lugn och harmonisk precis som han blev av kemiska!
Att han skäller och drar ute fortf ser jag inte som ett större problem då han alltid varit så! Men han gör det bara på långt avstånd.
Men här var jag tvungen att göra det för hans skull. Att vara så nervös och stressad som han var inte hälsosamt för varken honom eller mig!

Jag provade s k kemisk kastrering och är så otroligt tacksam att det var just bara det, för min lilla roliga hanhund blev en skugga av sitt forna jag. En kul, busig och glad 3 årig hanhund övergick till en deprimerad, introvert, ledsen och slö väldigt tråkig hund. En hund som har älskat sina leksaker och som har farit fram som ett jehu i skogen blev bakskygg, ängslig och slutade leka. Det värsta jag har varit med om. Varför jag gjorde det? Idiotiskt så här i efterhand men jag skulle vara hundvakt åt en annan liten hund under ett år och de började att slåss allt oftare. Denne var kastrerad och jag tänkte att det nog skulle bli bättre om min hund också var kastrerad. Otroligt dumt, otroligt dåligt påläst. Pälsen blev luddig och glanslös efter ett par månader och min hund blev bara deppigare och deppigare. Trots våra långa promenader och ingen ökning av foder gick han upp i vikt.. Det var så sjukt tragiskt. Det tog 7 månader innan min älskade lilla knallkork var sig lik igen och nu har jag åter igen en glad och pigg hund som studsar runt på promenaderna och som är lekfull och glad.

Lite sen kommentar förmodligen. Men alternativen du rabblade upp går inte att använda sig av om man har en tävlingshund (eller vill tävla). Eftersom det är karens på kemiskkastrering och mediciner ifrån veterinär.
Örter funkar sällan, man kan väl hoppas att man har en så lättpåverkad hund.
Förstår att inlägget syftar på det mer allmänna att alla rekommenderar kastrering för allt utan att veta något.. Men det känns ändå som att såfort en människa nämner kastrering blir den totalt utdömd.

Inför ett kommande valpköp av en shiba, där jag troligen väljer en hanhund som kan hänga med jämt och inte dras med löpperioder, blir jag fundersam över att du skriver "Att valparna är efter en utställningschampion skulle få mig att dra mig undan direkt". Risken skulle då enligt dig vara att hanen blir övermaskulaniserad!? Hur kan det bli på detta vis om en uppfödare tar fram hundar som för båda kön är socialiserade och ej beteendemässigt avvikande?

    Att jag är så kategorisk när det gäller valpar efter utställningschampions är en regel, men inte utan undantag. På utställningar bedöms främst hundars exteriör, ofta baserade på skönhetskriterier. Exempelvis anses det "fint" att schäfer har en lång och sluttande rygg, vilket medfört att vi fått schäfrar med problem att röra sig normalt, ofta har ryggproblem och med detta även andra problem. Samma sak för många andra raser. Bedömningar på hundutställningar borde inte ha så stort inflytande på aveln. Vi har ju nu facit i hand: Stora problem med rassjukdomar och beteendeproblem!
    Om man ska köpa en valp så måste man vara kritisk. Framhåller uppfödaren att avelshundarna i hennes eller hans linjer är utvalda mest på basis av mental stabilitet och goda sociala förutsättningar – och inte bara hur "vackra" de är, så ökar det ju chanserna att det blir en valp med bra förutsättningar. Kan man dessutom se andra hundar från samma uppfödare, inte bara mamman och pappan, att hundarna är friska och socialt väl fungerande så ökar ju det chanserna ännu mer.

    Det handlar alltså inte bara om övermaskulinisering utan så mycket mer. Men eftersom "könsprägel" har blivit ett så framskjutet kriterium i exteriörbedömningen så hänger ju detta med och man riskerar att få en hanhund som måste behandlas för att den är för könsstark.

    Allt handlar alltså om att vara kritisk och ta reda på så mycket som möjligt innan man köper en valp.
    Anders

Hej
Såg att du och medarbetar arbetar på att få fram ett örtmedel för hundar. Jag undrar hur det går och var jag i så fall kan köpa det!
Mvh
Agneta

Tänk om jag läst detta innan jag chip-kastrerade min Bichonhund. Ångrar varje dag detta och väntar bara på att verkan ska gå ur ( nu c:a 3 månader kvar). Han har lagt på sig ett helt kilo trots att jag motionerar honom rejält, går en mil om dagen i skog och mark, kastar boll massvis osv. Han är hela tiden hungrig. Jag har dragit ner på hans vanliga mat, han får inget godis, han får speciellt foder för att gå ner i vikt menhan sitter bara stilla bredvid mig och tittar med huvudet på sned och slickar sig om munnen- ett teckan på att han är hungrig. Jag står snart inte ut längre!!! Varför gjorde jag detta?? Han var väldigt stressad när alla tikarna i omgivningen löpte, det var skälet, men jag är glad att det finns en chans att jag får tillbaka min gamla vovve om några månader. Han är också så otroligt mycket lugnare och det funkar med tikmötena, men han är nästan FÖR lugn. Så ett råd till alla- som sagt- fundera ordentligt innan!!!!


Copyright © Anders Hallgren 2021