Hoppa till innehåll

Hårt och mjukt är inte alltid vad det verkar vara

Hårt och mjukt är inte alltid vad det verkar vara

Det är så lätt att dela in omvärlden i ”vi” och ”dom” och säga: ”Vi har rätt och dom har fel”. Ofta gör vi det utan att ha pratat med dem som vi anser vara av avvikande mening. Jag är inte bättre själv, fast nu har jag försökt rätta till det.

Ända sedan jag började arbeta med hundar och hundträning har jag strävat efter att hitta så ”mjuka” vägar som möjligt att träna hundar på, och många har följt mig på den resan. Vi som tränar med mjuka metoder har fått ett avstånd till dem som vi tycker står för ”den hårda skolan”, det vill säga de som tränar ”som man alltid har gjort”.

Vi har vänt oss emot bestraffning i uppfostran och som medel för att komma tillrätta med problembeteenden – och det har vi gjort med vetenskapliga fakta i ryggen. Vi har utvecklat andra sätt som bygger mer på belöning och uppmuntran än korrigeringar. Vi har betonat etiska principer och etologiska fakta och förfasats när andra inte tänker i de banorna.

Det har slutat med att det i dag finns två läger: ”hårdisar” och ”mjukisar”. Och sällan har någon försökt förstå den andra sidan. Vi har inte sökt efter likheter utan bara sett det som skiljer oss åt. Ända tills nu…

Utmaningen

Jag blev som representant för den mjuka sidan ”utmanad” på Anders Landins hemsida (www.landins-hund-katt.se). Utmaningen gällde att visa att våra mjuka metoder skulle kunna fungera att lära fågelhundar de olika moment som ingår i jakten. Jag har ju fokuserat mig på problemhundar och bara tränat sällskaps- och brukshundar – inte jakthundar. Så jag ville få veta mer. Efter kontakt med Anders Landin bestämde vi oss för att träffas hemma hos honom en solig majdag.

Jag hade väntat mig att få se en tuff hundhållning, men där kom förväntningarna på skam. Jag möttes av en ytterst vänlig hundperson och glada hundar som sprang lösa runt mig och hälsade. Vi gick en promenad med hundarna i det oerhört vackra området där Anders Landin med fru Christine bor med fem  hundar i olika storlekar.

Sedan satte vi oss ner och pratade om ”hårt” och ”mjukt”. Jag trodde att det skulle kännas som om vi kom från olika planeter, men det visade sig att vi hade precis samma mjuka inställning i det mesta. Visst fanns olikheter i hur vi såg på hundar, t ex hundmammans beteende gentemot sina valpar. Men vid sådana tillfällen konstaterades att vi hade olika erfarenheter och kunskaper – så var det bra med det. Det var uppenbart att Anders Landin hade en kärleksfull och nära relation till sina hundar. Visst kunde han höja rösten när en av hundarna inte stannade och satte sig när den satte efter en kanin, men det hade nog en ”mjukis” gjort också.

Viktiga krav

Anders Landin förklarade för mig att i jakten ska exempelvis en vorsteh stanna och stå stilla framför ett byte, avancera på kommando mot det och kunna stanna igen – även om bytet eller ett annat djur, flyr iväg framför nosen på den. Hunden får inte bara rusa iväg på egen hand. ”Det är som hundar i praktisk vallning. Det är ett samarbete, men på förarens villkor”, förklarade han. Detta visste jag inte, och förundrades över vilka stora krav man måste kunna ställa på hunden. Skulle jag, en ”mjukis”, kunna lära denne erfarne man något inom hans eget område? Jag är tveksam, men skulle så gärna vilja anta ”utmaningen” – inte minst för att Anders Landin sa: ”Jag skulle så gärna se att någon annan träningsmetod kan fungera på de allra hetaste hundarna”.

Det fick mig att tänka på problemhundar och hur vi arbetar med dem. Då är det ju analysen av de bakomliggande orsakerna som är det viktiga, inte symtomträningen. Så vi diskuterade omkring detta en stund och kom sedan överens om att prova några idéer. Ja, på den vägen är det nu och du kommer att få veta hur det går med dessa idéer här på bloggen framöver. Vi får se hur det går.

       Anders Hallgren

Anders Landin och Anders Hallgren
(Foto: Christine Landin)

 

 

 

Publicerat iBlogg

13 kommentarer

  1. Annika Bergqvist Annika Bergqvist

    Sånt här tycker jag är strongt !! Lycka till! 😀

  2. Jeppe Stridh Jeppe Stridh

    Hej Anders!
    Jag tycker att ni båda har gjort ett bra framsteg att kunna se varandras träningssätt med sunda ögon.

    Det finns ju inte ETT sätt att träna! Alla hundindivider är ju just individer och måste tränas utefter detta. Ser man sedan till förarna så har ju dessa även mycket olika utstrålning och förmåga. Vilket också påverkar hur den enskilde måste jobba med sin hund.

    Hälsningar
    Jeppe

  3. Det här ska bli spännande att följa! Med min nya lilla jaktlabbe i knät håller jag som bäst på att läsa in mig på retrieverjaktträning ur ett klickerperspektiv (Apportering till vardag och fest) och jag är alldeles säker på att det funkar! 🙂

  4. Johan Johan

    Riktigt kul inlägg att läsa! 🙂

    Kommer följa detta med stort intresse…

    Mvh,
    Johan

  5. Sandra Wincent Sandra Wincent

    Det ska bli spännande att följa! Är säker på att du kommer att hitta på en massa bra saker 🙂 Keep up the good work!

  6. Ingrid Lingmark Ingrid Lingmark

    Efter 51år med vorsteh och ca 40 tusen timmar i naturen med en till tre hundar med skilda bakgrunder, kan jag med visst fog påstå att det går att utan ett enda "nej" få en hund att inte springa efter någonting. Vill hunden samspela med dig – för att du inte hotar eller stöter bort den – då väljer den dig i långa loppet. Min vorsteh f-98 filmade vi med rådjur, får, hare, för att kunna påvisa att en hund helt utan påverkan kan välja bort "vilt". Hundar som väljer att söka upp vilt, visar på stressförhöjning. Efter några år, med behovstillfredsställelse är också en omplacering lugn – normalstressad – med det som rör sig i naturen. Impulskontroll kommer med mognad.

  7. Malin Malin

    Äntligen kanske broar kan byggas för ökad förståelse inom olika "förar-grupper" i hundvärlden 🙂 Tack!
    Har lyckats med "mjuka metoder" arbetsträna min flat inom olika områden men hon är en väldigt mjuk hund i sig. Ska bli intressant att följa detta projekt ni startat.

    Mvh Malin.

  8. Att träna en hund handlar mesta dels om sunt förnuft!
    Innan jag hört talas om "mjuka" eller "hårda" metoder så tränade jag "på mitt vis"… jag och djur har haft en kärlek och förståelse till varandra sedan… alltid.
    Jag har aldrig behövt läsa några böcker för att förstå att kärlek, ömsesidig respekt,tydlighet och uppmuntran är bra för oss alla vare sig det är djur eller människor.
    Jag har jobbat med mkt sköra individer under de 20 år som jag har arbetat ideellt med omplacering… jag har fått bygga upp dem från grunden just många gånger p.g.a för hårt och vettlöst hanterande.
    Jag är så tacksam över att gemene människa börjar inse intelligensen och sårbarheten hos våra djur.

    Kärlek! <3

  9. Hej Anders!
    Jag har läst Din bok lyckliga lydiga hundar o tycker att den är jättefin! Men min hustru och jag har en liten skottevalp – hane – från n kennel Gatsby i Moholm född den 2 juni 2015.
    Det är en jättesund och psykiskt synnerligen stabil liten hund. Jag försöker med operant inlärning och han älskar att klättra på nedfallna trädstockar (som ligger lågt så att han inte ska slå sig om han ramlar av) där han balanserar och går fram o tillbaka. Han tycker mycket om andra små konster.
    MEN vi har ett väldigt stort problem. Vi lyckas inte motivera honom att promenera i trav eller raskare takt utan han går sakta sakta framåt, stannar och sätter sig och lyssnar inte på vare sig godis eller leksaker. Detta är oerhört påfrestande. Att en promenad på 100 meter ska behöva ta 10 min är över "smärtgränsen". Jag vill inte rycka eller släpa honom framåt. Det slutar ofta med att jag får bära honom den sista biten o det känns helt fel. På promenader tillsammans med mina barns hundar vill han dock hålla jämna steg med dem och visar att han är lycklig som en i "packet". Hur ska vi lära honom att traska bredvid oss i trav och inte i denna låååååångsamma takt?
    Jättetacksam för svar.
    Vänliga hälsningar peter

    • Hej Peter,Med största sannolikhet handlar det om smärta och/eller sjukdom. Det kan vara hjärtfel, ledfel, magproblem och mycket annat. Att börja med att gå till veterinären utan att kunna berätta om fler symtom är inte det första dock. Försök få kontakt med en hundpsykolog som utbildats på Hundutbildningsgruppen, för de får lära sig smärtanalyser som är extra effektiva. Tillsammans får ni förhoppningsvis fram en klarare symtombild, vilket sen gör att veterinären får lättare att ställa en diagnos.

  10. Det hadde også vært interessant konkret hva dere var uenig om når det gjelder denne setningen. t ex hundmammans beteende gentemot sina valpar.

  11. Så skönt, när idolerna från varje sitt hål arbetar tillsammans med respekt ❤️

Lämna ett svar till Ingrid Lingmark Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© Anders Hallgren 2024