Anders Hallgren

  • Psykolog och hundpsykolog

Fotnot om fot-hot

Fotnot om fot-hot

När man är ute på promenad med sin hund så möter man andra som är ute med sina hundar. Men har du tänkt på hur mycket de man möter får en att skifta i humör? Om det är den lilla glada hunden med sin glada matte så bär man med sig ett inre leende länge efteråt.

Ibland är det den där lydiga hunden med sin husse – och humöret går ner till noll. Mannen ser ut som en sergeant där han taktfast marscherar fram och hunden går robotaktigt vid hans sida med död blick. Hunden ser ut som tolv år men är bara tre.

Idealhunden för en del…

För många är idealhunden den som lever sitt liv i skuggan av sin ägare. Den som inte tar egna initiativ och inte busar. Det är den som inte hoppar och skäller av livsglädje. Det är den som inte får hälsa på mötande hundar och människor. Det är den passiva hunden som inte är till besvär.

Beror det här på att hundägaren har ett behov av att dominera och kontrollera? Eller är det bara bristande kärlek och inlevelse? Som psykolog kan man inte låta bli att undra hur de här personerna egentligen mår.

… och idealhunden för andra

Den glada busiga hunden är idealet för mig och många andra. Den som kommer med initiativ, som har lite attityd och egen vilja. Den som inte lyder genast, som viftar på svansen och som drar lite i kopplet för att visa vad den vill gå fram till. Den som i glädje kan hoppa upp på sin matte eller husse, som spontant tar en pinne i munnen och bär på en stund. Den som kommer med en leksak i munnen och visar att den vill leka.

När en hund är så här busig och glad visar det att hundägaren inte har behov av att bestämma och dominera. Denne är trygg och kan “bjuda på sig själv”. Det blir en avslappnad och kärleksfull relation som båda parter mår bra av.

När det skär sig

Det är tråkigt bara, när en med en tillåtande inställning till sin hund möter en som ska dominera och kontrollera sin hunds beteende.

Detta råkade jag ut för och mådde dåligt av i flera dagar. På morgonpromenaden mötte vi en dam med tre hundar. Två av dem gick vid hennes vänstra sida, lydiga med tomma blickar. Med dem hade hon uppnått sitt ideal, hundar som inte märktes och inte störde henne med att stanna och nosa och vara “besvärliga” på andra sätt.

Den tredje hunden såg ut som en ung labradorblandning. Han försökte hävda sin rätt att få nosa och kissa och drog mot luktfläckar. Uppretad av dessa “fasoner” ryckte damen gång på gång hårt i kopplet, som om hon höll på med armstärkande workout.

Auktoritära människor är svåra att fördra

Jag mådde dåligt av att se detta redan på avstånd, men försökte avhålla mig från att kommentera det. Men så händer det: Hon slänger ut sitt högerben och sparkar till hunden med fotens utsida, så pass rejält att den for åt sidan.

Jag stannade upp framför henne och sa anklagande “Du sparkade din hund!”.

“Nej, det gjorde jag inte, jag kickade honom” svarade hon irriterat.

“Det är ingen skillnad” sa jag. “Man gör inte så i Sverige idag.”

“Han måste ju lära sig vem som bestämmer” var hennes dåliga argument.

“Men inte på det sättet” sa jag. Sedan bara fortsatte hon vidare och markerade därmed att vår diskussion var slut.

Man ska inte träna med foten

Jag vet att Cesar Millan har visat “kickandet” på TV – men där kommenterar man ju också “Don’t try this at home”, så det är väl inte meningen att man ska göra som han gör – fast många gör det ju ändå.

Men den tiden borde väl ändå vara förbi när människor sparkade och “kickade” på sina hundar. Vi är ju inne på tvåtusentalet och civilisationen i våra länder anses vara väl utvecklad.

Man ska inte träna en hund med sin fot, man ska träna den med förnuft, känsla och etik. Och man ska träna den med hjärtat och vara mjuk och ödmjuk.

En promenad utan möjlighet att stanna och nosa och kissa…
En promenad ska ge möjlighet till upptäcktsfärder och spännande sniffningar.
 
 
Foton: Copyright Susanne Wigforss


Got Something To Say:

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Ja, tyvärr är där riktigt många som beter sig så och man blir himla ledsen. Att ta upp en dialog med dessa människor fungerar oftast inte, man man kan ha tur. Det hade varit underbart om det hade gått att mäta hur många där använder dessa metoder bara för att dom har set tv, och inte har någon annan bakgrund för att göra det, för som du skriver säger CM jo att man inte ska använda dessa metoder utan att ha anlitat och fått hjälp av någon profs. Tyvärr lär det inte vara så för de flesta, så kanske till och med det så hade fungerat annorlunda, men riktigt många går runt et helt "hundliv" och håller på med detta, och vist är det sorgligt att se allt ljus och glädja i ögonen på hundarna är släckt. Den andra dagen var jag inne på en annan instruktörs hemsida här var det skrivet med svarte feta bokstaven att det inte är möjligt att få en bestående inkallning med klicker och köttbulle. Vart trist att läsa, och vilken okunskap. Mina hundar är tränat med klicker och köttbulle och kommer även i skogen när där kommer ett rådjur. Tid har det jo tagit att få den lydnad, men glad blir man när hundarna kommer glada springande och väljer bort viltet. Och lika trist blir man när folk kommer med hundar från ovanstående kurser med trista ögon och en apporterande hund inte als vågar öppna munnen och bjuda på att ta apporten eller normalt smarte och ivriga terriern som normalt inga problem har med att prova på saker, bara står stilla med ett tomt blick i ögonen och inte vågar röra sig. Bredvid står en nästan stolt matte som står och ifrågasätter om man verkligen måste bjuda på godis varje gång hunden får ett klick. "Jag vill att den ska lyssna på min röst och det ska räcka med den som beröm" "Det har jag lärt på kursen där var jag har gått innan"…. Hmmm, undrar hur dessa människor har fostrat och lärt deras barn saker?…. Undrar hur dessa instruktörer mår och själv har växt upp? Men en ting är säkert, den som skriver att man inte kan få en bestående inkallning vid hjälp av klicker och köttbuller vet INGENTING om KLICKER och KÖTTBULLAR 🙂 Ha en trevlig kväll 🙂

    Hej Karina,Tack för din kommentar. Det har kommit in flera likadana som visar att det tyvärr är vanligt med straff- och dominans-uppfostran. Vet inte om det är den mänskliga naturen eller vad det är som inte ger plats för en kärleksfull attityd i uppfostran och träning. Det går ju precis lika bra.
    Mvh,
    Anders

Så bra att du tar upp detta, ser det ofta på hundpromenaderna. Jag får ofta frågan om min hund som är Mellanpudel/Papillon är valp. Nej, hon är 8 år, många blir jätteförvånade för att hon är så pigg och vill leka, för deras hund som är tex 4 år vill helst bara ligga i soffan och sova. Och när man tittar på dessa hundar så ser dom så uttråkade ut. Och dessa hundägare förstår inte att det till största delen beror på oss människor hur hunden kommer att bli. Jag/vi har alltid lekt mycket med vår hund, och allt hon kan från sitt och ligg till att leta kantareller eller försvunna människor har hon lärt sig med glädje. Varje dag flera gånger per dag springer hon runt både ute och inne med sina leksaker och leker verkligen och jag tycker att det är underbart. Vi har ALDRIG höjt rösten, tvärtom så ber jag henne göra saker med mycket låg röst eller så använder jag handtecken. Det blir så mycket roligare att träna sin hund om man har kontakt med den och att den gör som du säger för att den vill göra det och inte för att den är rädd för vad som kan hända ifall den gör fel. Man ska ha ett samarbete med sin hund, hunden finns inte för att människan ska utöva makt över den. Det är viktigt att den här frågan tas upp så att det kan bli en ändring. Hundägare blir ofta arga om man säger något till dom om hur dom behandlar sin hund. Och angående Cesar Milan och hans hundträning anser jag att han inte har kunskap om hur hundar fungerar och hur dom ska tränas. Han använder både elhalsband och Stackel (ett halsband med vassa taggar som går in huden runt halsen och orsakar sår), alltså får han hundarna att göra som han säger genom att tillfoga hunden smärta antingen av taggar eller elektricitet om den gör fel.

Vad du generaliserar! Du glömmer bort en stor grupp hundägare.Och det är alla vi som har hundar som inte drar i kopplet och som glatt och gärna kommer in och går fint vid sidan när man ber om det och som visar andra hundägare och människor respekt genom detta! Och detta utan det minsta tomhet i blicken!!!

Tänk om det vore så enkelt och svartvitt i hundvärlden som du beskriver! Då vore det så mycket enklare att vara instruktör!

    Hej Annica,Jag förstår inte vad du menar. Det verkar inte som om du har förstått vad som står i mitt inlägg. Jag har inte gjort en enda generalisering eller kategorisering och har inte glömt bort någon grupp. Jag skriver bara om de hundar som är så hårt hållna och utsätts för hårda tag och därför blir tomma i blicken.
    Mvh,
    Anders

Känner igen det där med kickande.På våra promenader möter vi ibland hundägare som har en "lydig" hund som går som en robot bredvid.Om hunden rör sig lite fel,så kommer kicken.
Ägarna kastar en blick mot min,ibland slamsiga,glada hund,och ser ut att tänka "så ouppfostrad hund"
Min hund är glad och hon törs visa att hon är glad.
Hon är inte dominerad av kickar,men hon lyder mig ändå;)

Veldig bra innlegg:) likte det så veldig godt og ble litt rent stolt over min livsglade og litt snusete/utforskende hund på tur. . 🙂

Måste säga att jag inte förstår det här med att en hund som går ordentligt vid sidan ska ses som negativt? Känns väldigt kategoriskt och ytligt tänkt.
Det finns många och betydligt trevligare sätt att träna det än att sparka på hunden dessutom.

Det kanske är mindre ok med en busig hund som tar egna intiativ om det är en stor driftstark hund vars intiativ lika gärna kan bestå av att hoppa fram och sno leksaker av barn, riskera att dra omkull sin matte/husse, dra eft djur etc.

Många av oss har rätt många anledningar till att vilja ha lugna hundar i koppel som i den situationen inte tar egna intiativ, men som däremot får möjlighet att lösa och i träning få gott om utlopp för både egen initiativförmåga, leklust och umgänge med oss.

    Hej Angelica,Du verkar tro att jag tycker att det är fel med en lydig hund, men då har du missförstått det jag skrev. Att gå vid sidan t ex över en gata, förbi lekande barn eller en annan hund, är givetvis nödvändigt. Men om hunden ofta tvingas att gå fot under längre sträckor, så har ju hundens frihet beskurits när den hindras att utöva det viktiga nosandet och kissandet – hela den delen av det viktiga sociala samspelet med andra hundar. Det finns många ”snälla” sätt att lära hunden uppträda lugnt i kopplet – det är det jag vill framhålla. Och att det aldrig är okej att använda en fot på hunden i träning och uppfostran. Man sparkar inte heller på sina barn om de är olydiga…

    Sammanfattningsvis: Självklart måste man ibland ha sin hund vid sidan, men det hindrar inte att den i övrigt då den går mer fritt kan ta egna initiativ. Och jag hoppas att du inte menar att en hund alltid ska gå vid ens sida, för då beklagar jag den hunden.

    Mvh,
    Anders

Jag kanske inbildar mig men jag upplever att unga tjejer har blivit oerhört kalla och okänsliga i sitt sett att hantera hundarna . Dem ska bara lyda punkt slut . Det är svårt att hitta tjejer som har en mjuk men endå tydlig hållning gentemot hundar och hundars behov . Då jag driver ett hunddagis får man ofta CV där tjejer har CM som sin förebild . Hoppas kickbruden fick sig en tankeställare .

Bra skrivet och beskrivet… jag ser också detta kickande ibland och blir upprörd. Lika ledsen och upprörd blir jag av de fyra olika hundägare vi möter på våra promenader några gånger per vecka. Alla fyra använder nosgrimma. 3 hussar och en matte använder det på sin stora hund. De rycker och drar i den stackars hunden nos. En nos som mycket sällan får nå ner till marken och sniffa på nåt spännande och intressant under promenaderna.

Vilket otroligt vettigt inlägg Anders. Tack! Jag har tyvärr också sett skräckexempel på det här. Det värsta var antagligen när jag och min hund gick 2-3 meter bakom husse och matte med en Rottis. När hunden endast vände på huvudet för att titta på oss bakomliggande sparkade matte den stackars hunden över ryggen, samtidigt som husse slog till hunden över nosen.

Föreställ dig ett liv där du är slav under dina ägare, där du inte får avge ett ljud, eller ens titta på fel sätt. Det är sorgligt, och jag ömmar för dessa stackars djur.

Har en helt underbar labrador som är väldigt social, han jobbar en hel del med nosen främst spår(används vid sök på jakt mm). Som förstagångs ägare till hund i vuxen ålder tyckte jag att det var många olika skolor, man skulle dominera, locka, visa vem som bestämde helt enkelt. Jag frågade många om råd vid träning, prövade en hel del med varierat resultat han vill ju gärna lära sig saker min hund älskar att göra rätt! Men metoderna som jag prövade passade varken mig/ hunden, läste lyckliga lydiga hundar (även leta kantarell) och lärde mig också att lita på min hund och aldrig skämmas för min ibland hoppiga buse! Han är nu 4 1/2 år spårar pengar, snus, mobiltelefoner(?!), kvitton, stöter upp rådjur, ställer älgar på jakten, letar kantareller på hemgång när det inte blev något annat..maten äter han utspridd ute/inne. Den hårda stilen med straff och styrka i rösten och slänga på rygg passade oss inte alls men kanske inte så konstigt då jag jobbar med intellektuellt funktionshindrade där tydlighet, vänlighet, tålamod, övning vid alla möjliga tillfällen..har gjort att det går bra på jobbet så det förde jag med till min hund, visst han stjäl mat om man lämnar den i hans sällskap, kan även med lätthet få upp en dragkedja på en plånbok för att stoltsera med en peng som är mattes..därav pengaletandet…ofrivillig träning under första busåret, då snodde han mobilen, pengar, snus mina "viktiga" saker, belönades för återlämnande såklart, nu "tjänar" han ihop en fodersäck/år och trasiga mobiler i buskarna i Götet brukar det bli några/år. Längst har vi kommit på det sätt man sett att han fungerar ihop med mig på det sätt jag själv är, tycker litet synd om hundar som inte får ta egna beslut alls det skulle ju vara omöjligt vid praktisk jakt att inte lita på att det min hund gör är rätt, men vi tränade ju passivitet också så han vet när det är jobb eller bara en härlig skogspromenad utan att sticka iväg, ja under våren när fåglarna ligger på ägg är det koppel för ägg är mat..han är ju matglad med. Tror det gamla talspråket "sådan hund sådan herre" innehåller en del sanning.

Hej Oscar!
Jag tycker, om du framöver har den möjligheten, att du bör reagera och påpeka för dessa ägare, det olämpliga i att skada sin hund. De bryter mot djurskyddslagens ”generalparagraf”, att inte utsätta djur för smärta eller onödigt lidande. Det här var verkligen ett onödigt initiativ från ägarna, de gick alldeles för långt. För mig är det omöjligt att låta något sådant passera obemärkt förbi. Om jag bara fortsatte att gå, skulle jag ångra mig efteråt. Säger man inget, så tror folk att det är ok att göra så. Att reagera och sätta ner foten är bra, förhoppningsvis kommer ägarna att tänka till lite extra om det är många som säger ifrån.
Det är precis det här beteendet från ägarnas sida som skapar en hund som hatar hundmöten och följaktligen blir allt ännu värre med tiden. Ägaren tar då till allt grövre våld och det slutar aldrig lyckligt.
Försök att filma om du ser något mer och visa för polisen.
Med vänlig hälsning,
Ginger Sundin Hallgren

Hej Karin,
Nosgrimma kan skada nacken om den används på fel sätt. Man får absolut inte rycka i kopplet när en hund har grimma. Dessutom kan inte hunden visa sitt normala kroppsspråk mot mötande hundar. Bandet som trycker över nosryggen kan skapa obehag samt ge ofullständigt synfält. Vad man bör göra är att prata med ägaren och informera om skaderisken. Då har man gjort vad man kunnat för de hundarna och kan vara nöjd med sin insats.
Med vänlig hälsning,
Ginger Sundin Hallgren

Måste bara kort och gott säga Tack! Jag har på senaste tid börjat ifrågasätta mycket i hundvärlden och ser allt fler som fastnat i ledar-hysterin. Har fått mycket kastat på mig i forum där man försöker öppna upp för ett nytt sätt att tanka och se på saker kring hundar och samspelet oss emellan. Det var i rättan tid jag snubblade in på din sida och läste dina texter. Känslan är lugnande, när man vet att vi är flera!


Copyright © Anders Hallgren 2021