Det är självklart att om den ena parten i en relation tar stor plats så får den andra mindre utrymme. Om en part brer ut sig så får den andra maka åt sig. Om en pratar mycket så får den andra mindre att säga. Om en genomdriver sin vilja så får den andra begränsa sig. Det här gäller alla relationer, mellan människor såväl som de man har till sin hund.
Ju mer någon pratar, desto mer måste den andra lyssna. När talaren är aktiv blir lyssnaren passiv. Det är ju så relationer fungerar. Därför är det viktigt att båda parter tar hänsyn till varandra och inte bara tar, utan också ger, inte ensidigt dominerar relationen, utan också låter den andra förstå att det som den tycker är viktigt.
Relationen mellan husse, matte och hund
Det är likadant i förhållandet till sin hund. Har du en enkelriktad kommunikation och inte tänker på vad hunden vill, så kommer den att bli passiv. Det är lätt att tro att hunden är en varelse som man måste tala om saker för och vägleda, för annars vet den inte vart den ska gå och när. Om man inte säger åt den att komma så kommer den inte av sig själv, kanske man tror. Om man inte säger åt den att sitta så gör den inte det.
Men ju mer du ”vägleder” hunden och talar om för den vad den ska och inte ska göra, desto mindre utrymme får ju hunden för sin egen vilja, för vad den tycker är viktigt för stunden. Nosar den länge på en luktfläck så är det viktigt för den. Om du förnekar den att nosa vidare, höjer rösten och drar den därifrån har hunden fått vika ner sin vilja för din.
Det är detaljerna som är viktiga
Det är i de vardagliga situationerna som det viktiga i en relation utspelas. När du är ute på hundpromenad och möter hundar är det viktigt att du inte startar en konflikt, när ni ser en katt rusa iväg hänger det på din skicklighet att lugna i stället för att höja rösten. När en person kommer fram och hälsar och hunden vill hoppa, så lär hunden i förväg med speciella, enkla övningar att hälsa fint. När hunden blir upptagen av något viktigt, som inte du tycker är viktigt, så låt den få sin vilja igenom och vänta tills den blir färdig med sitt.
Du får inte bli en ställföreträdande tyckare åt hunden. ”Så ska du göra för det vill jag” är en sorts enkelriktad kommunikation som gör hunden viljelös. Och när de vill något så är det ofta saker som vi inte vill, som att skälla, vilja hälsa, dra i kopplet, gnälla i bilen för att det går långsamt.
Det är därför som man pratar om uppfostran, eller ”fostran” som mer auktoritära väljer att kalla det. Det är därför de flesta råd och knep går ut på att öka kontrollen över hundar, vanligtvis med olika former av straff.
Det förefaller som många föredrar den passiva hunden och därför tyvärr anser att ensidig kommunikation med sin hund är det rätta. De har inte insett allt det härliga som händer när man låter en hund blomma ut i egen vilja och få tycka själva. Den harmoni som det lägger grunden till hindrar utvecklingen av både problembeteenden och, för hundens skull, att den slipper att bli gammal i förtid och leva ett liv som en passiv ordermottagare.
Hundar vill många saker
Hundar vill många saker, som att springa fram till andra hundar och kanske människor och hälsa, jaga efter andra djur skälla på personer som ser konstiga ut i hundens ögon, springa bara för att springa, leka för att det är kul, jaga en och annan joggare. Sådana här saker behöver vi ha kontroll över, men det är viktigt att tänka på att kontrollen inte omfattar för många saker och inte består av förbud och hårda röster. Vill hunden gå fram till en annan hund så är det viktigt för den och då ska man, om omständigheterna så medger, låta den göra det. Det är ju bara att fråga den andra hundägaren om det är okej. Är det inte det så kan man locka undan sin hund med en extra god godsak. För det är ju inte alla hundar den kan hälsa på. Den lär sig lättare att acceptera det om den får tillfredsställa sitt sociala behov när rätt tillfälle uppenbarar sig.
Lyssna på din hund
Försök sträva efter en dubbelsidig kommunikation. Hundar är tydliga, låt hundens vilja få komma fram så långt det går. Ju mer hunden kan visa vad den vill, desto mer kommer den att lära sig att uttrycka sin vilja. Ibland kan den visa att den vill något genom att bara titta på dig, fixera dig med sin blick. Uppmärksamma det och be den visa vad den vill. Det kan vara svårt ibland, men efterhand blir man allt skickligare på att läsa sin hund och förstå vad den vill.
Ta chansen när den dyker upp att låta hunden visa sin vilja. Vid en stig som delar sig, en vägkorsning eller annat tillfälle på promenaden, stanna till och låt hunden välja väg. Låt den nosa färdigt på sina fläckar, ha alltid en godisbit redo. Om den ser en annan hund som du vet kanske inte är snäll, i stället för att säga till med skarp röst att den inte får hälsa, gör en liten mental aktivitet. Det kan vara att hoppa upp på en sten eller annat, den kan vara att du ”tappar” dina nycklar och ber den söka, eller annat den tycker mycket om. På så vis har du lett in hundens vilja på annat spår vid detta tillfälle.
Anders Hallgren
Bli först att kommentera