Kalla tassar och varma händer

Kalla tassar och varma händer

Vårt nordiska klimat är ganska hårt under vinterhalvåret då vi får stå ut med kallt regn, snö och isiga gångvägar. Vilda djur är anpassade till dessa bistra förhållanden. De har en varm päls och ett blodomlopp som värmer hela kroppen – alltså även mer perifera kroppsdelar som tassar och svansar.

Vårt klimat passar hundar som har den fysiologiska konstruktion som gör att de håller sig varma när det är kallt. De lever ju mest inomhus tillsammans med oss, så man undrar hur de klarar av värmen, men det tycks de göra utan problem. De älskar förstås att komma ut och rulla sig i snön och kan hänga med på långa, kalla promenader.

Termoseffekt

Till viss del beror deras förmåga att acceptera värme på att den täta pälsen fungerar som en termos, som även skyddar mot hetta på sommaren. En släthårshund med tunn päls har svårare att klara av hetta än en hund med tät päls. När Sverige placerade hundförande FN-personal i Israel för många år sedan visade det sig att hundraser som dobermann och rottweiler inte klarade värmen medan schäfrar var tåligare.

Några av de raser som är anpassade till vår klimatzon har extra päls mellan trampdynorna. De får då ett extra skydd mot kyla i form av ”tofflor”. Man ser det här speciellt på polarraserna som har extra varma och täta sådana här ”tofflor”. De har säkert också bra blodförsörjning ända ut i de delar som ligger långt ifrån hjärtat. Det här fungerar inte så bra om hundarna tvingas till stillhet en längre stund, som i små rastgårdar eller när de är uppbundna eller stilla i koppel.

Hundar från andra klimat

Jag undrar hur det är med alla de raser som vi har tagit till oss och som inte är anpassade till vårt klimat. De har ju en tunn päls och måste ofta ha täcke på sig när det är kallt ute. De är fysiologiskt byggda så att de ska kunna bli av med värme snarare än att hålla uppe kroppsvärmen.

De som är anpassade till varmt klimat ska alltså kunna ventilera ut värme genom huden, tassarna och munnen. De har inte samma blodflöde ut i perifera delar av kroppen, som svans och tassar. Dessa ställen blir alltså lätt nedkylda.

Det verkar som om hundar som är känsliga för kyla hellre går i snö än i smältvatten och issörja. Vattnet tränger ju djupare in i tassarna och känns förmodligen mer isande.

När det blir riktigt kallt händer det att en hund får köldkramp och då måste man genast värma och massera tassarna. Dessvärre verkar det som att hunden får det lättare igen om den tidigare haft kramp. Därför är ett bra råd att värma hundens tassar då och då under promenaden i förebyggande syfte.

Känn efter!

Jag skulle vilja be dig att känna efter hur varma eller kalla din hunds tassar är när ni är ute på vinterpromenad. Jag har själv gjort det med vår hund Macho, en pincher-chihuahua på snart tio år. Känn efter med handen på varje fot och avgör om tassarna känns kalla, ljumma eller varma. Gör detta två gånger, en efter cirka halva promenaden och en gång straxt innan du kommer hem. Gör detta från nu och en månad framåt. Skriv vilken ras eller rasblandning du har och hundens ålder (viktigt!) och mejla sedan uppgifterna till: kallatassar@gmail.com, som samlar in uppgifterna åt mig. Jag ska sammanställa resultatet och återkommer med resultat och kommentarer.

Kanske blir det så att vi måste hjälpa vår hund att hålla värmen i tassarna och att vi måste hjälpa den när det är kallt. I så fall blir det intressant att fundera ut ett sätt som inte blir för jobbigt för hunden eller en själv. Jag ser fram emot att få läsa om dina resultat om någon månad.

Varma vinterhälsningar från Anders