I allt fler länder kommer lagar som förbjuder vissa raser på grund av att de skulle vara farliga. Polisen får utökad befogenhet att ta hundar från ägarna och bedöma dem. Ofta blir de avlivade. Men vem eller vilka har egentligen förutsättningar att bedöma en hunds ”farlighet”?
Finns det tester som visar att en hund utgör risk för människor och djur? Vad säger statistiken om människor som söker vård på grund av hundbett? Vilka blir bitna? Har hundägaren någon roll i en hunds ”farlighet”? Många fler frågor ska vi belysa i detta kvällsseminarium.
Hundar är inte farliga. De är utrustade med starka bithämningar och varnar upprepade gånger innan de tvingas ta till våld. Enstaka hundar har dock visat sig vara så aggressiva att de kan anses som farliga (jämför med människan).
Det är viktigt att ställa en korrekt diagnos. En hund är inte en fara för människor eller andra hundar för att ägaren brister i sitt ledarskap, som den vanligaste diagnosen lyder idag. Inte heller utgör hunden en fara för att den skulle vara ”mentalt dålig”, som gårdagens modediagnos löd. Mentaltester säger inte något om en enskild hund och är alltså inget att använda på arga hundar – varför går vi igenom noga.
De saker som gör en hund aggressiv är framför allt smärta, sjukdom, hormonella fel, ett liv i en socialt undermålig miljö och dåliga erfarenheter. Allt detta går att kartlägga och det är precis vad moderna hundpsykologer gör idag.
I detta kvällsseminarium går vi igenom hur man bedömer graden av en hunds aggressivitet och hur olika synsätt kommer till olika diagnoser med samma hund, från hoppfullt fall till hopplöst.
Vidare tar vi upp begrepp som dominans, vanliga orsaker till aggression och att aggression inte är en sak, utan kan delas in i flera.
Att vara Hundpsykolog och påstå att hundar inte är farliga, att välja att kalla detta för bithämningar då undrar jag hur man egentligen tänker/känner. Det är Extremt farligt när en hund går till attack och i vissa fall går in för att ha ihjäl, hur kan det inte vara det.
Hundar är inte farliga, en del kan visserligen bli det, även om det är sällsynt. Hundar har starka hämningar mot att använda de enorma krafterna i sina käkar. Det är många stadier som en hund går igenom när den blir arg, från en mängd varningar med morrande, mimik och kroppssignaler och till markeringar av bett i luften, nafsande och riktiga bett av olika styrka.
Det verkar som om du uppdatera dina kunskaper om hundens etologi. Jag vill därför rekommendera dig att läsa på. Det finns modern litteratur i ämnet. Du kan t ex läsa boken ”Etik och Etologi – För ett lyckligt hundliv”, som har många vetenskapliga referenser till grund.
Anders