Oetologiskt råd i TV
I SVT:s program ”Go-kväll” tog man upp problemen med hundar som inte kan vara ensamma hemma. Ett par välkända hundexperter gav råd som tyvärr var sådana att jag innerligt hoppas att folk inte använder sig av det.
Inte ett ord sades om varför en hund har svårt att vara ensam. Orsakerna bakom är så avgörande att det oftast räcker med att fokusera på dem för att få hunden att acceptera ensamhet, under förutsättning att det inte blir för många timmar. Det finns tydliga bestämmelser om hur länge man får lämna en hund och överskrider man dessa måste man skaffa någon som kan ta hunden på dagarna.
Oetologiskt
Rådet gick ut på att tvinga hunden att vara ensam i ett rum för sig själv medan man var hemma. Ville hunden komma till sin husse eller matte skulle denne ”vara tydlig” och visa med bestämdhet att den skulle stanna i sitt rum och vara ensam. Den skulle alltså läras att hålla sig för sig själv.
Hundar är flockdjur. Det innebär att vara med sin familj är ett viktigt behov hos dem, inprogrammerat i deras gener sedan hundratusentals år. ”Tillsammans” är det kanske viktigaste av alla ord för en hund. I detta ligger att vara nära, känna kroppskontakt, följa efter och uppleva saker tillsammans, inne som ute.
Det här är en av grunderna till att många hundar har svårt att vara ensamma – det är naturligt för dem att vara tillsammans med familjen. Alltså är påtvingad ensamhet något som är onaturligt för dem. Att då beröva dem sällskap och kontakt när familjemedlemmar är hemma blir ju ännu mer onaturligt. Att leva ”fel” i hundens ögon innebär stress, att hunden mår dåligt och känner sig otrygg. Det bestämda uppträdandet från ägaren kan bli till ett hot mot den och riskera att förstöra hundens förtroende.
”Tydlig”
Att då vara ”tydlig” – vilket bara är ett annat ord för att ta i med hårdhet – och tvinga hunden, gör den nedstämd och passiv. Tolkar man detta som att hunden accepterar ensamheten är man helt fel ute. Den har bara lärt sig att vara hjälplös, att det inte lönar sig att försöka visa vad man vill. Det skapar knappast en glad hund som lärt sig vara ensam utan att uppleva det som onaturligt.
Opsykologiskt
Råd som de här går inte bara mot hundens natur, de vittnar om en bristande kunskap i psykologi som experter som uttalar sig i massmedia borde ha. Det är en allmän regel att behov ökar när de inte tillfredsställs. Alltså ökar hundens behov av sällskap och gemenskap när den får mindre av det. Med andra ord blir problemet värre om man följer de här råden.
Eftersom råden förutsätter ett visst mått av tvång och ”tydlighet”, det vill säga att man måste vara ganska så sträng när man genomför dem, kommer de flesta att misslyckas med att tvinga hunden till ensamheten. Dessutom förleds man att ta i ännu hårdare när man ser att hunden blir värre i sitt gnällande efter sällskap och det kan resultera i en uppgiven och nedstämd hund.
Arbeta med hundens natur – inte mot den
Att vilja vara med de sina och känna kontakt är ju helt naturligt, så låt hunden vara med. När du ska träna hunden att vara ensam, se då till att den är trött och nöjd innan träningen börjar. En långpromenad, lite mental aktivering inne, en stunds avslappning – vips så har du det bästa utgångsläget att börja övningarna.
Säg ”hej då, kommer snart” och gå några steg till en påse med hundgodis. Ta en och återvänd och ge hunden den. Upprepa flera gånger, men för varje gång flyttar du påsen lite längre bort, så småningom ut genom ytterdörren. Ju fler gånger per dag du gör detta desto snabbare får du resultat. Det brukar ta ett par tre veckor, så kan man lämna hunden tio, femton minuter. Sedan går det fort, eftersom hunden är trygg i att vara ensam och van vid att du kommer och går. Den korta tiden kan då bli längre och längre i större steg.
Grunden är alltid att hunden är väl motionerad och mentalt aktiverad, det vill säga att den inte har överskottsenergi – ibland räcker det med det och man inte ens behöver träna.
När slipper vi experterna?
Det vore skönt att slippa dessa experter som förlett så många hundägare till att bli hårda mot sina hundar. De förespråkar en disciplinär inställning och deras främsta verktyg och tillika råd baseras på straff, om än i den omskrivna formen ”var tydlig”, ”visa att du bestämmer” och ”förbättra ditt ledarskap”.
Om du nu skulle tro att min kritik inte är motiverad av min omtanke om hundar utan av att jag skulle lida av den kungliga avundsjukan och själv aspirerar på att vara TV-expert, vill jag bara säga att då har du fel. Jag skulle inte vilja ha den rollen. Däremot finns det många yngre förmågor med en etik som inte innehåller våld och med goda kunskaper i etologi och psykologi som skulle kunna hjälpa hundar och hundägare att få glada, balanserade och lyckliga hundar.
Anders Hallgren
Riktigt intressant. Oftast fått just det tipset att lämna dem i annat rum eller liknande.
Vi hade tur med vår labbetik, hon lärde sig själv (hon har alltid varit väldigt självständig). Redan andra dagen hemma hos oss kunde hon gå in i mitt rum och lägga sig i sin bädd och sova eller tugga lite på något gosedjur utan att någon var nära. När hon är hos mig så lägger jag henne i min säng (hon får normalt sätt inte ligga i sängen hos mina föräldrar men jag har kallt på golvet samt att hon är rädd för min frigående kanin så då är sängen bra). Så länge man inte är borta runt hennes middagstid så får man henne knappt ur sängen även när man kommer hem igen (hon är snart 11 år).
Däremot så har jag jätteproblem med min inneboende hund. Han är snart 13 år och har bott hos mig i ett år nu (han trivdes inte hemma när dem fick ett till småbarn). Han har extrem separationsångest. Lämnar man honom i sin bur i bilen går det bättre för då ligger han och är lugn tills man kommer tillbaka (eller är det helt enkelt bara ett uttryck av inlärd hjälplöshet?). Är han hemma måste man stänga av ett mindre område för annars springer han runt och stressar upp sig ännu mer, kan kissa och bajsa inne trots lång promenad innan och dreglar, ylar och skäller, lämnas han med en annan hund försöker han lägga sig på den emellanåt men övriga symtom kvarstår.
Ska testa din metod du beskrev men hur ska man göra på bästa sätt de gånger man måste lämna honom själv (tyvärr är det bara få personer som kan passa honom, övriga existerar inte om han blir lämnad med dem)?
Och hur ska man bete sig på bästa sätt när man kommer hem igen?
Han blir ju uppspelt och springer och hämtar sitt gosedjur, springer och "visar det" och sen springer och lägger sig på sin bädd och tuggar frenetiskt på det medan han småpiper.
Finns det någon bra bok i ämnet?
Vet inte varför men har han varit hemma hos sin matte tex en vecka så är han mycket lugnare de första dagarna om jag måste lämna honom själv (även hon har märkt att han är lugnare första dagarna hon fått tillbaka honom).
Ute är han ju framåt och väldigt säker i sig själv (och kan springa bort om han är lös), men inomhus är han tyvärr osäker och kan lätt bli rädd för höga ljud (tex om någon hostar, speciellt om en man gör det). Tyvärr har han inte haft den bästa uppväxten, med mycket flyttar som valp och mycket "hårdhänt" uppfostran med lite beröm. Har övat lite klicker med honom och det gillar han men tyvärr så är det svårt att få honom att tänka och testa saker själv.
Nu blev det visst lite långt men ska testa din metod så fort jag får hem honom igen. En sista fråga, kan man öva in det för ett speciellt rum tex? Har en frigående blind kanin som kan bli lite jobbig mot honom så det skulle ju va en fördel om han kan vara ett av rummen kaninen inte får vara istället för hela huset.
Nu ska jag fortsätta läsa resten av bloggen!
> Hej Johanna,> Om din "inneboende hund": Jag vill inte ge råd om symtomträning i detta fall, för det finns flera orsaker bakom hans problem med att vara ensam. Dels är det uppenbart att det finns post traumatisk stress i bakgrunden, vilket leder till starkare känslomässiga reaktioner, en hund bli mer emotionell. Men sedan blir jag lite orolig av att han verkar söka stressupplevelser – "springer runt och stressar upp sig". Det är vanligt att sådana saker beror på smärta, då finner hundar snabbt på att stress dämpar smärtan. Att gå till en veterinär med så diffusa symtom brukar sällan ge resultat, utan här ska du först prata med en hundpsykolog som hjälper dig samla information till veterinären.
> Sedan finns det en hel del annat det kan vara bakom, så mitt råd till dig är att vända dig till en hundpsykolog som gått utbildning där man lärt sig att på ett effektivt sätt analysera sådana här bakomliggande orsaker och ge rätta råd om åtgärder (alla "hundpsykologer" är inte lika bra). De jag rekommenderar i första hand är de som gått för Hundutbildningsgruppen. Du kan ringa David och Maria som har hand om denna på 0472 400 66 och så hänvisar de en hundpsykolog som finns nära dig.
Tack för svaret!
En bra dag är en dag man fått lära sig något nytt! Visste inte att de kan söka stressen vid smärta.
Han får ju cartrophen för lederna och han har patella problem så det kan knappast underlätta för honom.
Ska prata med hans matte om hundpsykolog för det känns som något hon måste vara med på. Hon har bättre koll på hans uppväxt även om vi diskuterat den en del.
Har tänkt så många gånger på både hans uppväxt men även hundar i liknande situationer att hade de vart barn hade behandlingen av dem troligen benämnts psykologisk barnmisshandel (eller nåt liknande) i dagens samhälle.
Tack Anders för att du talar om vad som är helt galet med dessa "expertråd" på tv, och kommer med alternativ baserade på etik och vetenskap.
Förhoppningsvis får vi någon gång se dessa yngre förmågor på tv istället och får ökad förståelse för hur obehag och hotfullt beteende påverkar hundar!
Hej Anders,
Vi träffades för typ 100 år sedan, nja i alla fall 30 år sedan när jag hade min schäfer:)
Nu har jag en liten dvärgpudel på 6 månader och bor i Frankrike. Jag skulle så behöva din hjälp. Jag lyckas verkligen inte få honom rumsren. Vi bor i ett stort hus med stengolv och han verkar inte förstå inne/ute. Han bajsar och kissar på tomten och inne. Men så gott som aldrig ute. vi kan ha varit ute på tomte, han gjort det han skall för att en liten stund senare göra det igen inne.
Vad kan jag göra för att få honom rumsren? Det här är min 4:e hund och har aldrig förr haft problem med att få mina hundar rumsrena.
Vore superglad för din hjälp, här nere säger man bara att man skall bestraffa dem när de gör det inne, men det känns ju helt fel.
Med vänlig hälsning,
Yvonne och lilla sixten
Yvonne, du glömde ange din mejladress. mvh, Susanne/bloggskötare
Tack Anders! Jag missade det här programmet och de har inte lagt ut det på sin Facebooksida (inte vågat?)
Go’kväll besvarar inte alltid mina frågor eller bemöter min kritik. De har väl ledsnat på mig 🙁 Är det OK att länka till det här på deras sida?
Många kramar och ytterligare ett tack!
Visst går det bra att länka.
Bra skrivet, experter som förblir oemotsagda och ställer sitt ego först, är inget bra för hundarna !!
Men Anders, jag såg på programmet med experterna de förespråkade inte en enda gång våld under den tid de hade ordet. Jag vet att du besitter stor kunskap och erfarenhet och kunskap. Men jag förstår inte varför du underkänner dem och tillskriver dem råd de aldrig gav i din blogg. Det räcker väl att du lägger fram dina tankar i olika hundfrågor som du tycker är angelägna att ta upp? Att folk ibland blir desperata och tar i för hårt är varken deras eller någon annan hundexperts ansvar.
suveränt inlägg. Min Schäfertös hade fruktansvärd separationsångest som liten, och alla råd jag fick gick ut på att låta henne skrika sig trött. Det kändes inte bra, så hon fick hänga i mina hasor hela tiden. (Vilket hon fortfarande gör när jag är hemma), men hon växte upp till en trygg tös, och har inga problem att vara själv hemma. Jag har gått på mycket magkänsla, och det tycks ha varit det bästa för oss ?
hej! Du har säkert rätt i det mesta men en sak stör mig i ditt resonemang och det är att du påstår att vara tydlig är detsamma som att vara hård. Det är det inte. Jag månar om att vara tydlig till både min hund, mina barn och andra människor. Det gör jag utan att höja rösten eller använda hårda nypor. Att vara tydlig innebär att vara närvarande, medveten om vad jag vill och att inte komma med dubbla signaler. Detta gör jag medan jag är glad och vänlig och uppmuntrande och har en ängels tålamod. Det har inget med hårdhet eller straff att göra.
Tack Anders för din reaktion på programmet om ensamträning! Jag har inte sett det, och det kanske är tur för jag hade svurit i soffan så min hund undrat vad som var fel…
Jag har en omplaceringshund som blev övergiven som valp. Jag misstänker att han inte blev avvänjd ordentligt och eftersom han sedan bott i tillfälliga hem innan han "landade" hos mig, gör det såklart inte separationer enklare. Vi har lagt ner ett ENORMT jobb men det har gett fantastiskt resultat. Precis som du beskriver har jag först lärt min vovve att slappna av hemma, tex genom att belöna när han stannar på sin viloplats istället för att hoppa ner av minsta rörelse från mitt håll. Det tog oss ett år att komma över tröskeln på riktigt, men nu accepterar han att vara ensam i några timmar, om det inte händer för många dagar i rad och om jag ger honom det han behöver i form av motion och trygghet. Om jag istället för att få träning av en kunnig hundtränare med positiva metoder, hade lyssnat på "hundexperterna" i Gokväll, så hade min hund utan tvekan utvecklat panikångest. Kanske hade jag inte kunnat behålla honom. För han har haft särskilda behov som krävt tid, träning och trygghet. Första gången jag förstod hur mycket trygghetsbehov han hade, var när jag kom hem till min hund och hundvakt efter några timmars jobb, och han kastade sig på mig, grävde ner sin nos djupt i mina kläder och andades in så mycket han kunde. Precis som ett barn med sin mamma, tänkte jag då. Idag diskuteras metoder för att lära barn att sova ensamma, och jag kan inte låta bli att dra paralleller: de visar när de är redo. När jag började lyssna på min hund så såg jag alla tecken, han visade mig precis vad nästa steg i träningen var. det fanns ingen "effektiv metod", tiden var avgörande. Det är ju vi som behöver lyssna, helt enkelt. Dina råd har följt mig genom hund-intresset och gett mig massor av ny kunskap, och jag lär mig såklart fortfarande. tack Anders! /Ingrid och Kiko
Åh tack! Gud vad jag ogillat "hundexperterna" på det programmet. Uppfostra genom att skrämma är Aldrig bra! Syftar även på det om att slänga t.ex. vantar på/brevid hunden vid oönskat beteende. Skrämma vett i hunden? Funkar inte så! Skulle vilja se den som uppfostrar barn så, då skulle det bli livat. Finns så mycket bättre sätt!
Ja, det finns så många bättre sätt! Hunden får ju ångest av att bli lämnad. Ska man då ge den MER ångest för att lära den att bli av med sin skräck? Vi får hoppas att en ”ny stjärna” tänds på TV-himlen – en som har kunskaper i etologi och psykologi. Tack för ditt inlägg.
Anders Hallgren, måste bara säga att du är Kung! Ända sen jag på 80-talet jobbade på hunddagis och läste dina Lyckliga lydiga hundar och Problemhund hundproblem, har jag försökt följa dina råd.
Jag lyckades bra med min briard, collie och sheltie, men nu har jag en mittelspitz som är en rejäl utmaning!
Hon är nu 2,5 år och är bra på alla sätt utom just på att vara ensam. Jag har tränar och tränat och tränat… hon kan vara ensam 1 timme när vi tränar dvs jag är i trappuppgången, men går jag på riktigt, skäller hon oavbrutet tills jag kommer hem igen.
Hon är ju en mittel och saknar helt skalltröskel…
Får hon ett märgben bryr hon sig inte om att jag går, men efter en kvart sätter hon igång. Finns det nåt mer jag kan göra, eller ska jag börja samla äggkartonger?
Heja Anders!
Vill sända lite hurrarop och tacksamhet till dig!
Jag vore inte den jag är idag om jag inte fått reda på vem du var en dag och därför intresserat mig för och lärt mig hur hundar egentligen fungerar.
Det är tufft att försöka vända den gamla skutan lastad med fördomar och knapphändigt grundade "kunskaper". Särskilt som jag ofta får höra fraser i stil med: "-Men varför krånglar du till det så? Det är ju bara att knycka med kopplet/nypa/pressa/dra eller knuffa? Hundarna fattar ju?! Och det går mycket snabbare! Dessutom har man alltid gjort så."
Mitt svar är: "-Klart det fungerar, annars skulle folk inte använda sig av det längre. Beteenden som inte lönar sig tenderar att minska i frekvens tills de upphör, även hos oss människor… Men det du måste fråga dig är: Hur mår hunden av detta? Och när du tagit reda på hur hunden mår, måste du vidare fråga dig själv om du är villig att utsätta din hund för de känslorna. För jag lovar dig, din hund skulle aldrig utsätta dig för dem…"
Jag är glad att du orkar fortsätta kämpa för psykologiskt och etologiskt baserad hundträning, trots bakslag i form av allehanda typer av "experter" och dylikt. Du är en förebild som jag och många med mig stolt följer.
tror inte så många följer råd de får på tv faktiskt 🙂
Man kan alltid hoppas. Tiden börjar bli mogen för råd som inte baseras på straff och bestämmande.
Hej! Tack för ett jättebra inlägg! Jag skulle även vilja bli av med alla "TV-hjältar" som ger fel råd och anvisningar till hundägare som så gärna vill ha bra råd, men inte kan veta skillnaden mellan dåliga råd och bra råd, och då inte pga att de vill sin hund illa, men pga bristande kunskap.
Även jag skulle aldrig veta vad jag gör om hunden som djurart, ifall jag inte läst Dina böcker och följt Dina råd. Min hund har en vänlig och positiv "ledare" (jag skulle hellre kalla det "flockmedlem") pga all fin information jag fått från Dina böcker! Min hund tackar! 🙂
Jajjamensan! Håller helt med dig! Hur var det nu, visst ville vi ha lyckliga, lydiga hundar!?
Ibland önskar jag att hundägare kunde känna efter vad som känns rätt utan att lyssna på alla dessa konstiga tekniker som känns helt fel när man utsätter hunden för dem.
Jag säger som Kornelia, du är en förebild som jag och många med mig stolt följer.
Det är SÅ SKÖNT att se att du vågar stå upp mot de som har förtryck som teknik.
Detta var verkligen lågvattenmärke. Jag såg också programmet och den bild du beskriver är felaktig. Tycker du själv att Dett är proffissionellt att i tid och otid fördöma andra hundexperter och anklaga dom för att använda våld?
Helt okej att lyfta fram dina egna metoder och tankar och funderingar men som vuxen människa ska man väl klara av det utan att förtala andra?
Nu menar jag inte att pp något sätt vara otrevlig men här tycker jag att du har gått över gränsen.
Jag är inget fan av dessa hund coacher och gillar inte heller deras synsätt..
Men vad gäller separationsångest har du fel Anders! En hund som har separationsångest kommer stressa upp sig ännu mera om du säger Hejdå!!
Det finns också massor av människor som aktiverar sina hundar innan dom lämnar men den hjälper inte heller. Vilket inte än konstigt eftersom det inte alls är hundars sätt att kommunicera.
En hund som är ranghög i en flock IGNORERAR sina flockmedlemmar då den kommer och går!
Detta för att återställa ordningen i flocken och för att visa den är i kontroll och har klarat sig "bra där ute"
Så vill man jobbat efter hundarna sätt att kommunicera så ignorerar man då man kommer och går!
Hundpsykologin har idag blandat sig med människo psykologin!
Skrämmande!
Mvh
Hej Hanna, Du har tyvärr två dubbelfel. Nr 1: Orden ”Hej då” tränar man in gradvis och det ska då betyda ”Jag ska bara hämta en godbit till dig, så slappna av”. Successivt förlänger man sträckan och tiden man är borta, från några sekunder till minuter och så vidare. Har fungerat i 50 år. Att aktivera hunden precis innan man går är naturligtvis inte bra, det måste till en stunds avslappning först. Men hundar som har överskottsenergi kommer ju att ha svårare att lära sig att klara ensamhet, så aktivering är ett viktigt inslag. Har fungerat alldeles utmärkt i 50 år. Aktivering har ingenting med kommunikation att göra. Kommunikation hos hundar är något helt annat, så det är fel att blanda in hundars ”sätt” att kommunicera” i detta sammanhang.Nr 2: Dina kunskaper om rangförhållanden är svårt gamla. Relationerna i en flock bygger inte på att ha kontroll och återställa ordning i flocken. Det är alltså inte en sammanblandning av hundpsykologi och människopsykologi utan modern etologi.Att ignorera sin hund när man kommer hem är nästa del i detta dubbelfel. Återföreningsritualer är till för att stärka de viktiga emotionella banden mellan individer och ska absolut inte nonchaleras, tvärtom, det är viktigt att hunden får hälsa när man är tillbaka.Jag vet inte vad du har för utbildning, men jag kan se att den bygger på gamla kunskaper och vill uppmana dig att läsa modern etologi, det finns massor av böcker. (Se bl.a. min bok ”Alfa-Syndromet”, Dogma Förlag. Bild och länk finns längre ner i bloggen)
Hej, vill bara säga att det var mycket intressant att läsa. Bor själv i London och har äntligen skaffat min första hund, en jack Russell tik som nu är 8 månader. Det är en sådan lättnad att man inte måste vara "hård" mot sin hund. Tyvärr det råd man ofta får av andra hundägare. Din inställning känns så mycket bättre för det gick inte att vara hård mot min "Bella", hon blev bara värre av det. Så när jag läste lite på din blogg här så gick det upp ett ljus, jag kan slappna av och vara mig själv och då blev allt bättre och roligare. Nu känns det som att jag egentligen inte behöver träna henne speciellt mycket, det mesta verkar lösa sig självt. Hon är en helt underbar, busig liten hund som hela tiden mognar och utvecklas och det är så spännande att leva med henne! Ser framemot ditt nästa inlägg, tack!
Vad tycker du om han(Fredrik steen) senaste blogg,att hundar kan ha ADHD?
Skulle vara intressant att läsa din åsikt,du har mer kunskap om forskning kring hundar allmänt!
MVH
Anna.j
Jag såg inte programmet men bara att läsa vad Du beskriver får mig att känna ångest och ilska!
Jag blir så oerhört ledsen när folk forcerar och tvingar fram saker hos sina djur och sedan undrar De vad det var som gick fel!
Det är just saker likt detta som skapar problemen istället för att lösa dem!
"Stänga in en hund i ett rum"… det var det absolut sämsta råd jag har hört!
JAg har tagit emot många hundar med just seperationsångest och alltid har det handlat om en otrygghet!
När hunden ifråga varit här ett tag och landat in i flocken har det aldrig varit ngr bekymmer.
Detta är dock ett av de absolut svåraste problem att arbeta bort om det en gång har blivit fel och därför bör man låta allt ta sin tid – som med allt annat – och h u r lång tid detta månne vara är helt upp till vad för slags individ man har med att göra.
Alla dessa självutnämnda experter som endast ser till människan och inte den det egentligen handlar om, hunden!
Djur är tänkande inkännande varelser och ibland räcker en stor skopa bonnförnuft men jag har förstått att just det inte allt för sällan fattas dessa sk. "experter" och det är ytterst tragiskt!
Var rädd om Dig och tack för ett fint inlägg!
Kramar: Marina
Hej, tack för ditt inlägg om Tv`s hundexperter. Blir så less när jag hör människor förespråkar våld som en lösning på att hunden inte gör si el så. Har en vän som tror på detta & skulle vilja säga något om detta till honom. Men vet inte vad & hur. Läser allt du skriver för det är logiskt tycker jag.
Mvh Mija
Tack för ditt stöd. Ett tips är att läsa min bok "AlfaSyndromet".
Intressant å nu har ja inte riktigt hunnit läsa allt men har en liten fråga.
Har en amstaffkille som inte har några som helst problem att va hemma själv men om jag går upp till min pappa ( bor i ett tvåfamiljshus å han ser när jag går upp för trappen till pappas lägenhet )å han inte får följa med så gör han alla hyss han kan men mest själ han saker som han biter sönder.
Varför detta beteende???
Har precis hittat din blogg å de ska bli spännande att läsa å lära.
Med vänlig hälsning Rebecca.