Här fortsätter serien ”Die hard” om företeelser i hundvärlden som inte vill försvinna, trots att både forskning, erfarenhet, etik och logik säger att de är fel.
Die Hard 2
Straff, korrigering och tillrättavisning
Av Anders Hallgren
Bland annat genom hundprogrammen på TV har man visat tittarna hur man får rätsida på olika problem med hundar främst genom att straffa dem. Här och i olika diskussioner använder man orden lite olika. En del påstår att man korrigerar eller tillrättavisar och menar då att det inte är samma som straff.
Alla handlingar av negativ art som är avsedda att avbryta ett beteende är straff per definition. Det ändrar inget att försköna handlingarna genom att byta ut orden.
Strafftänkande mänskligt
De flesta tror att negativa konsekvenser av en handling ska lära en individ att inte göra om den. Det stämmer, men bara under vissa bestämda förutsättningar, nämligen
- att det är första gången som ett beteende utförs, till exempel första gången en hund tar mat från bordet.
- att motivationen är låg, till exempel att en hund egentligen inte är hungrig, utan bara vill ta av det som finns på bordet.
- att den negativa konsekvensen kommer omedelbart när beteendet börjar, till exempel precis när hunden hoppar upp på eller mot bordet för att ta en godbit.
Hur ofta inträffar dessa ovanstående förutsättningar i förhållande till alla ”Nej” och ”Fy” och ryck, nyp, dask och luggar som utdelas dagligen? Inte ofta, vilket innebär att straff inte medför någon förändring av beteendet mer än just för stunden, medan rädslan är kvar.
Däremot händer andra saker som många inte tänker på, som har att göra med relationen. Upplever hunden sin husse eller matte som negativ, dominerande, kontrollerande och straffande, så blir den undergiven och passiv och risken för problembeteenden ökar. Som exempel kan nämnas att holländarna Schilder & Borg (2004) mätt upp högre halter av stresshormonet kortisol hos hundar som behandlas hårt.
Det finns straff som fungerar för lång tid, men…
När en negativ konsekvens är mycket stark, det vill säga att när straffet är mycket hårt, då kan man få en hund att upphöra med den förbjudna verksamheten för längre tid. Men då har man skrämt hunden, kanske chockat den, vilket leder till andra konsekvenser. Hunden blir rädd för den som straffar och visar ofta stark underkastelse så snart denne höjer rösten även om det inte är mot hunden. Den blir passiv och vågar inte ta egna initiativ. Den får lättare att utveckla aggression mot andra hundar, vilket vanligtvis leder till ännu mer straff. Den kan med tiden få en mängd symtom på stress, bland annat magproblem och nedsatt immunförsvar.
Tolkar man lagen noga får man inte förgripa sig på en hund på ett sådant sätt och dessutom är det oetiskt. Klarar man inte av att lära en hund att låta bli vissa saker utan att skrämma den så är man både okunnig och oskicklig, eftersom det finns så många trevliga sätt att träna på.
Populära quick-fix metoder
Tyvärr lärs det ut på TV, i en del böcker och av många hundtränare att man ska straffa sådant som vi människor anser är icke önskvärda beteenden (trots att de är helt naturliga för hunden). Då får man stopp på den – men bara tillfälligt. När beteendet kommer igen skärper man tonen ännu mer och tar i hårdare, men det hjälper också bara tillfälligt.
Snart har vi en hundägare som straffar samma beteende gång på gång och inte ens tänker efter att det måste vara fel eftersom det inte hjälper annat än för stunden. Om jag måste lämna min bil för samma reparation flera gånger förstår jag att det är fel på verkstaden och söker en annan. Och om ett barn gör om samma förbjudna sak trots att det straffas flera gånger så inser föräldrarna förhoppningsvis att det inte hjälper och söker alternativ.
Psykologisk forskning
Forskningen på detta område är omfattande och resultaten är entydiga:
- Normala straff påverkar inte vad en individ vill och straffen glöms bort efter en stund.
- De fungerar absolut inte om de kommer efter det att handlingen upphört.
- De har inget med inlärning att göra.
- Straff kan göra hunden rädd, undergiven och passiv.
Slutsats
Ska du åstadkomma en förändring av en hunds beteende kommer du inte att få resultat genom att straffa, korrigera och tillrättavisa, annat än tillfälligt. En förändring som blir bestående bygger på att man belönar hunden när den avstår från att göra något. Då måste man vara snabb i reflexerna och inte utsätta den för alltför starka retningar för snabbt. Man måste ändra sitt eget beteende, framför allt sitt humör så att man inte framstår som aggressiv i hundens ögon. Att det inte skapar inlärning utan bara rädsla är ju lätt att förstå.
Gör hunden utfall mot andra hundar innebär det att du börjar belöna hunden i det ögonblick den ser en annan hund på avstånd, innan den gör sitt utfall. Du måste hålla avstånd till andra hundar så gott det går och krympa det gradvis. Allra bäst är om du har några hundar att träna möte med, helst varje dag.
Ändå finns det folk som …
Trots att vetskapen om hur dåligt straff fungerar som verktyg för att förändra beteenden är så spridd, finns det de som förordar att man ska straffa (eller vad de väljer att kalla det) en hund för att få den att sluta med något.
Trots att så många straffar sina hundar för samma förseelser under långa tider, kanske under hundens hela liv utan bestående resultat, fortsätter de ändå.
Det finns så många snälla sätt att ändra oönskade beteenden hos hundar, ändå dyker det ideligen upp nya straffmetoder och knep att göra illa eller skrämma hundar. Jag räknade en gång ut att vi har runt fyrtio olika sätt att straffa på, men bara runt fem, sex sätt att belöna på.
BOKTIPS! I följande böcker kan du läsa om träning som inte bygger på straff:
Lyckliga Lydiga Hundar (Anders Hallgren, ICA Bokförlag)
Stora boken om att skaffa och leva med hund (Åsa Ahlbom och Anders Hallgren, Bokförlaget SEMIC ).
Det finns ingen i hundvärlden som enbart använder förstärkning. Vi använder oss av kontrasten mellan förstärkning och straff och det gör även du om du tränar din hund. Det är bara ett förmänskligande att tro att en koppel korrigering skulle vara ett större obehag än att plocka bort en förväntad belöning.
Båda syftar på att ha en hämmande effekt på beteendet. Det betyder inte att hunden lever i rädsla för sin ägare. Du behöver söka relevant kunskap och inte fastna i din inskränkta svart-vita världsbild. Läs lite av Kenth Svartberg så får du lite info från en kunnig hundmänniska.
Kloka och sanna ord 🙂
All träning som orsakar hunden obehag/smärta/hot skall inte ens komma på tal i hundträning…..så förlegat!
Med Kärlek Glädje och Respekt i hundträning kommer man långt 🙂
Jag håller med Jodde om att du har en svart-vit bild av hundvärlden! Du utmålar hundägare som en kategori cyniska människor som dagligen våldför sig på sina hundar. Jag tränar hund organiserat flera gånger i veckan och känner faktiskt inte någon som förgriper sig på sin hund. Så frågan är vem du vänder dig till? Borde det inte vara majoriteten? Självklart måste man markera när hunden gör fel, och då syftar jag på oönskade beteenden och belöna när den gör rätt. Det innebär inte att man slår sin hund sönder och samman för att man korrigerar den vilket du ständigt upprepar. Mitt tips till dig är att läsa böcker av Sven Järverud. Han är en kompetent människa vet vad han pratar om. Du var knappast den som uppfann positiv förstärkning, som du påstår dig vara. Läs om hundars beteende i hans böcker så kommer du att inse att han låg steget före.
Riktigt klokt sagt!
& joho, du. Vi som använder oss av positiv förstärkning finns! Vi är ingen "urban legend" 😉
Finns det andra boktips, som inte är skrivna av Anders Hallgren? Det känns mer som reklam för den egna bokförsäljningen, än faktisk hjälp till hundägare, men jag kan ha fel.
Med vänlig hälsning, Hanna
Anders, jag håller med dig. Absolut!
Jag möter tyvärr ofta folk som "korrigerar" sin hund, mer eller mindre hårt.
Oftast utan att själv förstå vad de utsätter hunden för.
Har haft många diskussioner på Facebook och med folk jag mött.
Tack och lov har några av dem förstått vad jag sagt, men många protesterar hej vilt, och säger att det är minsann är skillnad mellan straff och korrigering.
Eller att det är skillnad på dressyr och cirkuskonster, varpå korrigering är ok när det gäller dressyr, och att godis bara används till cirkuskonster.
Jag tränade själv hund på det hårda viset förr i tiden, med koppelryck, nyp i örat, alfarullningar osv och jag är så innerligt glad att jag lärt mig att det finna andra, mycket, mycket bättre vägar att gå…
Jag var också en förespråkare av belöningar & korrigeringar i kombination. Idag vet jag bättre!
Jag blir uppriktigt irriterad på alla er som argumenterar för att tx e rycka i kopplet vid koppelträning. Varför i hela helvete ska du rycka i nacke/hals på hunden när det inte behövs!? För det behövs bevisligen inte då man på ett flertal sätt med framgång kan träna hund att gå fint i koppel med enbart förstärkningar!
Ni som inte ens klarar av en så enkel övning med hund borde kanske inte ha hund, ni borde i alla fall inte uttala er om behovet av straff i hundträning då ni inte har fattat poängen med positiv förstärkning.
Den som låst sig fast vid sina kunskaper har slutat att lära sig! Tyvärr är det många som fastnat i gamla gängor.
Underbar blogg och läsning! Jag växte upp med en mamma som körde "hårda metoder", jag trodde därför det skulle vara så och apade efter när jag köpte min första hund. En hund som väldigt snabbt omplacerades, den var osäker, skällde på mig, gömde sig under bordet. Vi hade ingen bra relation. När jag köpte min nästa hund hade jag fått höra talas om klickerträning och det blev som en slags aha-upplevelse. Både på den och min nuvarande hund kör jag positiv förstärkning. Kan säga att skillnaden på relationen med min första hund och de jag haft efter är enorm! Aldrig att jag väljer något annat sätt.
Jag håller med om att "straff" sällan är effektiva när det gäller att få hunden att VILJA göra rätt, men jag skulle faktiskt vilja skilja på "straff" och "korrigering". Jag korrigerar min hund genom att med rösten "guida" henne till vad jag vill att hon ska göra i en träningssituation. Men det handlar för mig inte om att bestraffa och vara elak eller skrämmande, det handlar om kontakten jag har med min hund i en situation där det är min uppgift att vara "läraren".
Om jag är ute och går med min hund vill jag att vi ska kunna passera andra hundar, cyklister, bilar, barn och allt annat som kan dyka upp under en promenad – utan att hon utan lov springer fram till någon vi möter eller börjar jaga en bil. Min korrigering om hon ändå inte håller sig vid min sida är ett
– Appappapp! vilket hon vet innebär att "nu är du lite längre ifrån mig än jag vill att du ska vara, kom tillbaka till min sida som du vet att vi tränat på!"… Och när hon inser sitt lilla misstag och kommer tillbaka till min vänstra sida får hon beröm som en försäkran om att "sådär ja! Nu gör du rätt!"
Däremot skulle jag aldrig någonsin korrigera på ett aggressivt sätt (förutom möjligtvis i panik om hon under promenaden är på väg att bli påkörd av en bil eller liknande. DÅ tar jag i eftersom jag hellre har en hund som är tillfälligt rädd än oåterkalleligt död). Med min första hund gjorde jag det misstaget att lyssna på de kursledare från "den gamla skolan" där det lärdes ut hårda ryck i kopplet och att ryta "NEJ!!" när hunden gjorde fel. Vilket gjorde att min hund lärde sig hur man betedde sig i koppel. (Man gör våldsamma ryck som gör fysiskt ont i sin tolvåriga matte, och man skäller så ilsket man bara kan när man ser ett irritationsmoment).
Min andra hund fick aldrig ryck i kopplet och jag var VÄLDIGT noga med att inte skälla och visa mig arg. Missnöjd, ja – men inte arg. Och hon blev också den lydigaste, lyhördaste och mest harmoniska hund man kan tänka sig!
Nu är jag inne på min tredje hund som fyller fyra månader om ett par dagar. Jag har än så länge försökt köra med samma filosofi som med förra hunden. Jag vill vara hennes lärare, hennes guide, och fokus för mig ligger på att göra mig förstådd. Så länge hon inte vet vad jag menar när jag "appappapp-ar" så fyller det ingen funktion. Då kör jag med belöning för rätt beteende och ignorerar i möjligaste mån det negativa. (Men det ÄR svårt ibland, och förmodligen är det jag som inte är skojig nog eftersom hon inte lyder i alla lägen. Visst är det kul att leka med en skojig leksak och få sitt favoritgodis när hon kommer på inkallning trots att en cyklist susar förbi 100 meter bort, men är det för nära blir cyklisten roligare att jaga. Och jag känner mig som den sämsta hundägaren i världshistorien…)
Vad jag egentligen vill säga med denna roman till kommentar är att JAG tycker att det är skillnad på "straff" och "korrigering". Min (begränsade) erfarenhet hittills säger mig att korrigering – om den ges på ett icke skrämmande/negativt sätt – är en del i kommunikationen mellan mig och min hund. Det är en sak som är positiv, det möjliggör för hunden att lättare kunna göra helt rätt. Och det är just den utvecklingen som är så fantastisk både för mig och hunden – ögonblicket när man når framsteg, när hunden FÖRSTÅR!
Sedan blir jag faktiskt lite ledsen över uttalanden som att "folk som inte kan lära sin hund utan bestraffningar/korrigeringar borde inte ens ha hund", för om det är så att jag genom min filosofi är en så dålig hundägare att jag inte ens borde få ha dessa underbara varelser i mitt liv… Det känns hemskt! Ännu värre känns det att tänka att den hund jag älskade av hela mitt hjärta och som jag fick säga adjö till i höstas inte hade ett så bra liv som jag trodde – och detta på grund av mig! Jag VET att ingen menar att säga så till mig eller någon annan som korrigerar, men det uppfattas lätt så…
Bra inlägg, men det finns en hake – och det är hur folk uppfattar ord. Eftersom "korrigering" låter snällare, så säger en del att de "korrigerar" hunden när de tar i hårt. Som så mycket är det tolkning och användande av ord som på kort tid förstör dem och gör dem oanvändbara.Tack för dina synpunkter.
Anders
Tack Anders för bra text. Du är en fin människa och djurvän. Andra som försvarar straff och inte uppmuntran och glädje har säkert fått mycket av den varan själv. Förjäkligt dock att dessa figurer inte lärt sig något om livet utan utsätter andra människor och djur för samma obehagliga upplevelser i tron om att det är rätt. Sorgligt. Tack Anders och Heja Dig!!!
Strafftänkandet är ett kapitel för sig, i min bekantskapskrets finns en person som gillar att knäa hundar som hoppar på denne, ett mänskligt knä träffar lätt en hoppande hunds mjälte (om jag kan min hund-anatomi rätt…?). "Om du hoppar på mig av lycka, busighet och livsglädje så ska jag krossa din mjälte som straff" – är inte vad jag tror denne människa tänker, utan det bottnar i okunskap och en ovilja / oförmåga att ta till sig nytt tänk, nya handlings-strategier, oförmåga till empati kanske, en inställning att "jag har rätt". Mycket mänsklig attityd, men också kanske ett tecken på en något bristande intelligens / empati? Kanske så simpelt som att om någon upplyste personen om att man kan krossa en hunds mjälte om man knäar den i magtrakten när den hoppar, så skulle personen inte göra det igen?
Tyvärr brister det ofta i både empati och kunskap, och gammalt strafftänkande dominerar trots nya forskningsrön. Det är sorgligt.
Svar till "Zz"
Jag tycker du ska prata med denne bekant och upplysa om att man även kan träffa hjärtat på sin hund om det vill sig riktigt illa. Försök med alla dina till buds stående medel att omvända denna människa som inte verkar ha vare sig inlevelse eller någon som helst kunskap om hundar. En hund som hoppar upp mot en människa är bara glad och kontaktsökande och vill samspråka med den människa den möter. Knäar man en hund så lär den sig inte att inte hoppa upp framöver, den lär sig att bli rädd, skrämd och litar inte ett dugg på den som utsatt den för detta djurplågeri, som är straffbart enligt djurskyddslagen. Vänlig hälsning Ginger
Svar till Hanna, som undrar om det inte finns andra böcker än de som Anders Hallgren skrivit.
Joo, det finns och jag rekommenderar att du köper någon bok skriven av Karen Pryor. Hon är den främsta i världen vad gäller klickerträning eller shaping, som det också kallas.
Hon har under hela sitt liv, tränat djur, både delfiner, akvariefiskar och annat, ENBART med positiv förstärkning.
Till Hanna och er andra som tror att man måste korrigera också! Som tror att det inte räcker med enbart positiv förstärkning. Hur korrigerar man en delfin, ett sjölejon, en akvariefisk? Hur rycker man ett lejon i kopplet för att korrigera?
Det finns massor av stora djur på cirkus, som alla tränas enbart med positiv förstärkning. Djur, som inte låter sig korrigeras eller straffas. Tänk att dessa alla har lärt sig så mycket, helt utan korrigering och straff. Visst är det underbart
Bra skrivet! Jag har haft turen med min 4:e hund att hitta en hundskola som drivs just i den ändan och det är jag så otroligt glad över eftersom en del hundfolk på bruks har fnyst lite åt mina metoder som "mesiga". Jag och min hund trivs så fantastiskt bra hos Annica Annell på Adseke hundskola. Där har vi kul tillsammans med våra hundar, jobbar positivt utan ngr stryphalaband och det ger resultat på tävlingsbanan också. Tack för sina böcker. Det var genom den jag började våga tro på att jag inte var på fel väg. Mvh Lena