Hundar är smarta – bara vi låter dem vara det
De flesta hundar ”uppfostras” med en mängd av ”Nej!” och ”Inte så!”. Redan från valpstadiet blir de tillsagda att inte hoppa upp på folk, inte vakta maten, inte dra i kopplet, inte skälla, inte gnälla eller skälla när de är ensamma, inte ränna runt i huset så att dammet yr, inte…
Vi hindrar, stoppar, bannar och dämpar viljan. Vad är det vi vill förhindra? Jo, många av de beteenden som är helt naturliga för en hund. Vi kallar det för ”uppfostran”. En del kallar det för ”fostran”, ett ord som sänder kalla kårar längs min rygg, eftersom det låter så mycket hårdare.
Du formar din hund
När man hindrar naturliga beteenden hos en hund, som exempelvis att skälla, utan att ge den rikligt med alternativ, som exempelvis att krafsa på oss med en tass för att påkalla uppmärksamhet, blir resultatet att hunden blir passiv. Ju fler beteenden vi dämpar och förhindrar, desto mer passiv blir den.
Jag har genomfört en oändlig mängd stressanalyser för att kartlägga problembeteende och det slår aldrig fel att det oftast är understimulering som ligger bakom. Ofta är det också tyvärr resultatet av den träning, eller ”uppfostran” som hunden har fått, eftersom denna olyckligtvis har hundens passivitet som ett mål. Man vill att hunden ska vara stillsam. Det här avslöjas av frågan jag brukar ställa till hundägaren när jag sammanfattar problembilden:
”Det låter som om din hund är ganska problematisk när du är ute på promenad med honom. Du säger att han drar i kopplet, gör utfall mot hundar och hoppar på folk när han vill hälsa. Men hur är hunden inomhus?”
Svaret är nästan undantagslöst: ”Nej, hemma är det inga problem. Då är han såå fiin.”
Jag ber då matte att precisera vad hon menar med ”Såå fiin”.
Hon tänker en stund och svarar sedan: ”Ja, då ligger han mest och sover.”
Den ”perfekta hunden” som många önskar sig är stillsam, syns inte, hörs inte, drar inte i kopplet, skäller inte, gör inte utfall, hoppar inte upp på folk… Jag har sett sådana! De kallas ”Dra-maten” kärror!
En hund måste få synas och höras
En hund ska givetvis få ta plats och få leva och inte tillbringa sitt liv vilandes i timmar. Inte undra på att hundar blir bråkiga när de är ute på promenad, eftersom de har legat hemma och lagrat ett energiöverskott. Att vara ”såå fiin” inomhus är inte alls fint eller bra, utan det blir istället en orsak till problembeteende när hunden väl får komma utomhus och släppa loss sin energi.
De dagliga aktiveringsstunderna inomhus är bland det viktigaste. Som när man gömmer godis lite här och där i rummen och hunden får söka de pyttesmå godbitarna. Eller när hunden får öppna paket som om det var julafton och när hunden kan öva en liten cirkuskonst eller dra i ett snöre för att få fram en leksak under soffan. Alla dessa aktiveringsstunder kanaliserar hundens överskottsenergi.
Om man dessutom gör lite aktivering innan promenaden så har den redan gjort sig av med en del överskottsenergi och har inte lika stort behov av att dra i kopplet, göra utfall eller hoppa upp på folk. Då behöver du inte ”fya” och bli arg och promenaden blir trevligare.
Vår hund Macho
Jo då, han syns och han hörs och han har nästan inga restriktioner alls. Han har inte genomgått den passiviserande process vi kallar ”uppfostran”. Vi har aktiverat honom och på så sätt kanaliserat hans energi och inte hindrat honom från att ta initiativ, utan istället uppmuntrat dem. Det vill säga att han kan ”meddela” oss när han vill ha lite mental stimulans, vilket han gör mest genom att stirra på oss tills vi uppmärksammar honom och säger ”visa”. Då springer han till köket där han visar vad han vill att vi ska göra, kanske genom att sätta nosen på ett handtag till en låda, eller krafsa på en skåpsdörr.
Han kan alltså välja typ av aktivitet, om han exempelvis vill söka godisbitar eller öppna paket. Han kan också säga till om han vill ha en lekstund med en trasa eller en av alla sina nallar, vilket numera mest hör till kvällsaktiviteterna – han har sina rutiner.
Ute på promenad väljer Macho vilken väg han vill gå. Vid en T-korsning väntar vi medan han ser åt höger och åt vänster, tycks fundera och till slut väljer vilken riktning han vill gå. Han kan också välja längden på promenaden, vilket han gör relativt ofta. Framför allt bestäms det tydligen av vädret, för är det vackert och inte för varmt väljer han den långa rundan, som tar nära en och en halv timme. Är det för varmt, för kallt eller lite regn i luften så väljer han den rundan som tar cirka femtio minuter. Vid regn, kyla och annat busväder kan han välja mellan vad vi kallar ”simulant-rundan”, som tar tio minuter. Han kan då även välja mellan en väg som tar tjugo minuter och en som tar trettio.
Det är utvecklande att få tänka själv
Att Macho har så få restriktioner för vad han får göra och samtidigt sällan har överskottsenergi gör att hans förmågor kan utvecklas. Jag vågar påstå att han är mer intelligent än många andra hundar. Ett av bevisen på detta är hans förmåga att ha ett mål i huvudet och hitta rätt väg till det målet. En dag när vi var ute på promenad mötte vi en tik som löpte. Jag brukar undvika dessa möten för Machos egen skull, men det var för sent, han blev kär. Den plats där vi möttes ligger en aning svårtillgängligt till. Som människa skulle det vara svårt att hitta vägen dit igen för det innebär att ta en del kringelkrokar, gå vissa gator till vänster och vissa till höger och en del rakt fram. Men inte för Macho, hans mentala karta fungerar helt perfekt.
Nästa dag när vi gick ut på promenad tog Macho en ny väg och jag hade ingen aning om vart vi var på väg, men jag märkte att han var totalt målinriktad. Han följde gatorna och tog målmedvetet av hit och dit. Plötsligt insåg jag att han ville ta genaste vägen till platsen där vi hade mött tiken som löpte!
Hur Macho kunde hålla sin mentala karta i huvudet, trots alla distraktioner som ändå finns för en hundnos under promenaden, är för mig en gåta. Jag tror dock att svaret på den gåtan är att han har fått tänka fritt, utan att göras till en ”lydig” hund som är ”såå fiin”.
Anders Hallgren, juli 2017
Vilken härlig läsning!
Jag, som trodde att jag är lite korkat att låta hunden bestämmer vilken väg vi ska gå. I vårt fall är det dock så att Maya vill gå där vi brukar se katter och ekorre … eller där det finns vatten eftersom hon är helt tokig på bubblar. 🙂
Det där med att hon stirra på en tills man blir uppmärksam på henne, känns också bekant. Och när man tittar på henne vänder hon blicken dit där det finns det hon vill, t.ex. dragleksaken, bollen eller godislådan eller dörren ute till trädgården som sen öppnas för henne.
Hundar säger så mycket … man måste bara ta sig tid och lyssna!
Låter bra finns så många som inte låter sina hundar få göra något utan bara gå fint vid sidan hela promenaden. Har en i grannområdet som har en hund som inte får lukta i gräset inte böja ner huvudet överhuvudtaget för den kan bli sjuk om den slickar på gräset inte gräva o ej rulla o aldrig göra ngt roligt överhuvudtaget inte slicka på pungen för då blir skinnet torrt den ägaren tycker det är konstigt den äter papper o annat som ligger på gatan tilläggas ska att hunden är 7 el 8 år men ser ut som 17 helt grå o mycket dålig päls gör mig ont att se
Gillar det du skriver här – och det du skrivit i alla Anders Hallgren-böcker jag läst. Vi har samma tänk vid våra stadspromenader – det är ju ändå för Z:s skull vi promenerar. Vid tillfällen då vi har ett bestämt mål med promenaden säger jag vid start hurtigt vad som gäller: vi ska gå till tåget, till Britta, justera protokoll, på sammanträde. Z fattar precis, går med bestämda steg mot målet. Jag tror att han tycker det är fint att ha ett mål.
Z har också ett fint sätt att göra dig påmind när tråkiga människor ser på tv. Han hämtar en sko i hallen, går utstuderat långsamt mellan oss oc tv:n. Då säger jag, lite dramatiskt " den är inte din" och Z springer in i rummet med schäslongen som är bäst att bli kliad på.
De är ju fantastiska dessa hundar…
Kommentar till "Anita".
Jag blev så ledsen när jag läste om hunden i grannområdet. Den hunden lever under stark social stress som kan göra den sjuk och deprimerad. Att han inte får lukta på marken måste ju innebära att ägaren ständigt går och rycker honom i halsen. När en hund tvättar sina nedre regioner är ju bara naturligt – det gör alla djur. Om hunden vill tvätta sig där så måste den få göra det. Hunden kan även ha någon irritation eller klåda som den vill åtgärda men inte får. Mitt hjärta blöder för denna hund. Hoppas att du kan informera ägaren på ett bra sätt. Om det vore jag, så skulle jag inte dra mig för att anonymt kontakta Länsstyrelsen, därför att denna hund inte lever ett normalt hundliv och det är mycket plågsamt. Jag skulle inte stå ut med att se den varje dag. Lycka till, Ginger
Vilken intressant läsning. Jag ska testa detta med att låta hunden välja vägen. Jag undrar vart det kan tänkas förs oss? 🙂
skäms lite när jag läser detta faktiskt. vår hund är bara än så länge 1,5 år så jag har trott att det är därför hon drar när vi kommer ut.
förstår bättre nu att aktivera henne mer inne och i trädgården innan vi börjar promenaden. detta är vår första hund så man lär sig hela tiden nya saker. underbart med hund!