[:sv]Här kommer nu sista delen i serien ”Die hard” om företeelser i hundvärlden som inte vill försvinna, trots att både forskning, erfarenhet, etik och logik säger att de är fel.
Die Hard 3
Halsband kan skada
Av Anders Hallgren
Av tradition har många hundägare koppel och halsband på sina hundar för att ha dem under kontroll. I och med att hundträning blev allmän använde man koppel och halsband som metod i ”dressyren”, som det heter enligt en gammal term.
Snart utvecklades stryphalsbanden, för de ansågs effektivare med att tvinga hundar till lydnad. Man utgick från att smärta och hårda krav var det som hundar lärde sig lyda genom. Ryck i kopplet blev snart den vanligaste träningsmetoden och var i bruk i alla tillfällen man tränade. Föga anade man då hur skadligt det kunde vara …
Ett känsligt område
Tidigt i mitt arbete såg jag hundar vars problembeteende berodde på olika skador och sjukdomar. Det var i många fall tydligt, ofta att hundar höll sina huvuden på speciella sätt, till exempel hakan lågt och nosen upp, att jag började misstänka problem runt nacke och hals.
Mitt samarbete med fysioterapeuter av olika slag utvecklades raskt under 1970-talet. Många påpekade redan då att halsband var olämpligt för hundar och då alldeles speciellt stryphalsband.
Nackskador
En vanlig effekt av halsband, om hunden eller hundägaren drar i kopplet, är skador på nackens kotor. I min undersökning från 1994 (se nedan) kunde konstateras att en fjärdedel av hundarna i materialet hade påverkan på nackkotorna. Den norske veterinären Are Thoresen undersökte nacken på 350 hundar som kom till hans klinik av olika orsaker. Han fann att 78% av dessa hundar hade nackskador och nästan alla hade halsband.
Strupen
Tryck på din luftstrupe så får du känna hur en hund som har halsband känner det. Sedan är det ju lätt att föreställa sig hur det skulle kännas med ett stryphalsband. Strupen är extremt känslig och man undrar hur många fall av trakeal-kollaps (trakea = luftstrupen) som orsakas av upprepad mekanisk påverkan med halsband.
Blodflödet påverkas
När en hund drar i kopplet, eller om hundägaren drar eller rycker, hämmas blodflödet bland annat upp till hjärnan. Samma effekt utvecklas snabbare hos hundar som har stryphalsband, då de dessutom spänner musklerna där halsbandet stryper till, för att försöka skydda sig. Symtomatiskt nog har de här hundarna ofta spända muskler när de bär halsband.
Effekten av det hämmade blodflödet blir med all sannolikhet huvudvärk, precis som hos människor som spänner nackmusklerna och får spänningshuvudvärk. Detta leder ofta till irritation och hos hundar kan det gå ut över relationen till andra hundar och andra problembeteenden. Man har dessutom kunnat se hur trycket från halsband har förorsakat ögonskador hos hundar (se referenslistan).
Whiplash
Kraftiga ryck – oavsett typ av halsband – kan ge whiplash-skador. I det här fallet är hundar lika känsliga som människor – vi är ju så lika varandra anatomiskt. Det hänger bland annat ihop med hur tungt huvudet är i förhållande till halsens längd och kraften i påverkan.
Halsbandets placering
Det har blivit mer vanligt att placera halsbandet högt uppe vid öronen på hundar efter hundprogram i TV. Där ligger nerver närmare ytan än längre ned på halsen. Ett ryck som tar i det partiet gör ont, vilket är orsaken till att det är mer ”effektivt”. Men att träna hundar genom att tillfoga dem smärta kan inte anses vara etiskt försvarbart. Svullnar musklerna i de här områdena är då risken större att de kan komma att trycka på dessa nerver med kronisk smärta som följd.
Dessutom kommer halsbandet närmare det tunna tungbenet bakom strupen och det kan knäckas om ett ryck i ett stryphalsband blir kraftigt.
Ändå finns det folk som …
Den här sekelgamla metoden med att träna hundar genom att rycka i koppel verkar inte att minska och försvinna, trots att alla fakta har varit tillgängliga i ett par, tre decennier. I stället verkar den ha fått en uppsving genom framför allt hundprogrammen i TV. På hundklubbar lärs sådana här gamla metoder ut och de som pratar för dem förnekar att de kan vara farliga.
Slutsats
Ryck i koppel är verkligen en quick-fix, men en dålig och potentiellt farlig sådan. Halsband är inte bra för hundar, utan en sele är klart att föredra. Vi behöver sprida kunskapen om hur man tränar hundar utan att använda ryck i koppel, något som jag själv och många med mig har arbetat med sedan 1970-talet.
Referenser
Benjaminsson, T. Helstryp kontra sele – en studie om dess påverkan på hunden. Studentarbete 331, SLU Skara 2010
Hemsidan www.sagnej.n.nu (Klicka på ’fakta’ och läs bl. a. artikeln om ögonskador).
Hallgren, A. Ryggproblem hos hund. Dogma Förlag, Tyresö 2010. (Forskningsrapport)
Finns på nätbokhandlare.
[:en]
Här kommer nu sista delen i serien ”Die hard” om företeelser i hundvärlden som inte vill försvinna, trots att både forskning, erfarenhet, etik och logik säger att de är fel.
Die Hard 3
Halsband kan skada
Av Anders Hallgren
Av tradition har många hundägare koppel och halsband på sina hundar för att ha dem under kontroll. I och med att hundträning blev allmän använde man koppel och halsband som metod i ”dressyren”, som det heter enligt en gammal term.
Snart utvecklades stryphalsbanden, för de ansågs effektivare med att tvinga hundar till lydnad. Man utgick från att smärta och hårda krav var det som hundar lärde sig lyda genom. Ryck i kopplet blev snart den vanligaste träningsmetoden och var i bruk i alla tillfällen man tränade. Föga anade man då hur skadligt det kunde vara …
Ett känsligt område
Tidigt i mitt arbete såg jag hundar vars problembeteende berodde på olika skador och sjukdomar. Det var i många fall tydligt, ofta att hundar höll sina huvuden på speciella sätt, till exempel hakan lågt och nosen upp, att jag började misstänka problem runt nacke och hals.
Mitt samarbete med fysioterapeuter av olika slag utvecklades raskt under 1970-talet. Många påpekade redan då att halsband var olämpligt för hundar och då alldeles speciellt stryphalsband.
Nackskador
En vanlig effekt av halsband, om hunden eller hundägaren drar i kopplet, är skador på nackens kotor. I min undersökning från 1994 (se nedan) kunde konstateras att en fjärdedel av hundarna i materialet hade påverkan på nackkotorna. Den norske veterinären Are Thoresen undersökte nacken på 350 hundar som kom till hans klinik av olika orsaker. Han fann att 78% av dessa hundar hade nackskador och nästan alla hade halsband.
Strupen
Tryck på din luftstrupe så får du känna hur en hund som har halsband känner det. Sedan är det ju lätt att föreställa sig hur det skulle kännas med ett stryphalsband. Strupen är extremt känslig och man undrar hur många fall av trakeal-kollaps (trakea = luftstrupen) som orsakas av upprepad mekanisk påverkan med halsband.
Blodflödet påverkas
När en hund drar i kopplet, eller om hundägaren drar eller rycker, hämmas blodflödet bland annat upp till hjärnan. Samma effekt utvecklas snabbare hos hundar som har stryphalsband, då de dessutom spänner musklerna där halsbandet stryper till, för att försöka skydda sig. Symtomatiskt nog har de här hundarna ofta spända muskler när de bär halsband.
Effekten av det hämmade blodflödet blir med all sannolikhet huvudvärk, precis som hos människor som spänner nackmusklerna och får spänningshuvudvärk. Detta leder ofta till irritation och hos hundar kan det gå ut över relationen till andra hundar och andra problembeteenden. Man har dessutom kunnat se hur trycket från halsband har förorsakat ögonskador hos hundar (se referenslistan).
Whiplash
Kraftiga ryck – oavsett typ av halsband – kan ge whiplash-skador. I det här fallet är hundar lika känsliga som människor – vi är ju så lika varandra anatomiskt. Det hänger bland annat ihop med hur tungt huvudet är i förhållande till halsens längd och kraften i påverkan.
Halsbandets placering
Det har blivit mer vanligt att placera halsbandet högt uppe vid öronen på hundar efter hundprogram i TV. Där ligger nerver närmare ytan än längre ned på halsen. Ett ryck som tar i det partiet gör ont, vilket är orsaken till att det är mer ”effektivt”. Men att träna hundar genom att tillfoga dem smärta kan inte anses vara etiskt försvarbart. Svullnar musklerna i de här områdena är då risken större att de kan komma att trycka på dessa nerver med kronisk smärta som följd.
Dessutom kommer halsbandet närmare det tunna tungbenet bakom strupen och det kan knäckas om ett ryck i ett stryphalsband blir kraftigt.
Ändå finns det folk som …
Den här sekelgamla metoden med att träna hundar genom att rycka i koppel verkar inte att minska och försvinna, trots att alla fakta har varit tillgängliga i ett par, tre decennier. I stället verkar den ha fått en uppsving genom framför allt hundprogrammen i TV. På hundklubbar lärs sådana här gamla metoder ut och de som pratar för dem förnekar att de kan vara farliga.
Slutsats
Ryck i koppel är verkligen en quick-fix, men en dålig och potentiellt farlig sådan. Halsband är inte bra för hundar, utan en sele är klart att föredra. Vi behöver sprida kunskapen om hur man tränar hundar utan att använda ryck i koppel, något som jag själv och många med mig har arbetat med sedan 1970-talet.
Referenser
Benjaminsson, T. Helstryp kontra sele – en studie om dess påverkan på hunden. Studentarbete 331, SLU Skara 2010
Hemsidan www.sagnej.n.nu (Klicka på ’fakta’ och läs bl. a. artikeln om ögonskador).
Hallgren, A. Ryggproblem hos hund. Dogma Förlag, Tyresö 2010. (Forskningsrapport)
Du kan köpa den hos Dogma Förlag på www.dogma.nu eller Gingers BokBox, tel. 0738-24 63 64. Pris 80 kr.
[:]
Intressant läsning som vanligt och ett par funderingar…som vanligt.
Även om jag inte heller gillar ryck i kopplet så är det väl ändå fel att likställa ett tryck på min egen strupe med att ha ett halsband på min hund. De anatomiska bilder jag sett visar iaf att hundar har muskler som skyddar strupen utom högst upp vid struphuvudet.
Tycker även det är fel att hävda att sele per definition är bättre än halsband. Drar inte hunden i kopplet skulle jag vilja hävda att halsband är klart bekvämare för hunden än en sele då det påverkar hundens rörelser mindre än en sele.
Generellt har jag svårt för när man målar upp allt i svart eller vitt. Även om det säkert existerar extremfall tror jag de flesta av oss rör oss mest i gråzonerna där i mellan, så lite mer nyansering hade varit önskvärt om jag fick välja.
Ang. att placera halsbandet högt upp på halsen a’ la utställning så delar jag helt din uppfattning.
Mvh,
Johan
Jag är också tveksam till selar och det utan att jag är lat. För det första så talade jag om selar med min hunds sjukgymnast och hon hade uppfattningen att ryggproblem hos hundar hade ökat pga selar. Många hundar drar eller försöker dra och snedbelastar ryggen.
Idag är selanvändandet nytt, det är först om 5-6 år vi vet hur hundar som burit selar hela livet ser ut i ryggen. Att det inte kommer vara samma skador som med halsband betyder ju inte att hundens lidande blir mindre.
Att det är obekvämt och kan ge hemska skavsår tycker jag man ska väga in också.
Själv föredrar jag lösa hundar eller hundar som går "lösa" med ett snöre som enbart är till för att förhindra en olycka. Lydiga hundar får ha frihet!
Självklart ska hundar inte dra vare sig i selar eller halsband, det är ju inte där problemet ligger. Allt kan ju belasta ryggen. Vi måste naturligtvis träna våra hundar att inte belasta kopplet. Sedan uppstår frågan hur det ska göras. I nästa "Eftertanke" här på bloggen kommer jag att ta upp det sätt som jag tycker är allra bäst. Håll koll i slutet av denna månad. Observera att alla inte kan ha sina hundar lösa p g a vilt, trafik, av hänsyn till andra och fler anledningar.Mvh,
Anders
Till Anna, Angående selars användande
Hej Anna,
Du har så rätt. Selar kan skava och skada, om de är tillverkade av tunna band som liknar materialet som används i en s.k. ”dressyrlänk” när man tränar lydnad. En sådan sele, ”anti-dragsele”, är ämnad att göra illa hunden i armhålorna när den drar. Även de selar som inte är fodrade (typ terylen) kan självklart skava. Selar som förorsakar att hunden tappar balansen kan också skapa obehag och skava.
Att många dessutom i allmänhet brukar sätta på selar alldeles för hårt på hunden, gör inte saken bättre. Ibland ser man hundar med selar som skär in i hundens päls. En sele behöver inte sitta hårt, den ska anpassas för att lungorna ska kunna expandera när hunden motionerar. Det räcker om den sitter relativt löst, men utan att hunden kan komma ur den.
Det finns så många olika modeller att välja på idag, så därför kan jag inte se något problem med att använda sele. En väl utprovad sele som passar hundens anatomi, är för mig ett självklart alternativ till halsband som kan orsaka många skador. Man bör kontrollera att den inte hindrar benens normala rörelser, genom att lugnt och försiktigt sträcka ut benen både framåt och bakåt när hunden är uppvärmd.
Det finns de som köper en sele till hunden utan att hunden är med i butiken. Risken är då stor att den inte passar. Så det gäller att prova med omsorg, tid och engagemang. Satsa på en fodrad eller polstrad sele med antingen tjockt fleecetyg eller teddypäls.
Vänlig hälsning,
Ginger Sundin Hallgren
Är det inte bättre att lära hunden att inte dra i kopplet. Då är inte hunden i behov av nån sele. Eller lär hunden att vara lös och ha kopplet i fickan istället.
Det känns lite bakvänt alltihopa.
Är det Ginger skriver även Anders uppfattning så hoppas jag på ett förtydligande.
Idag använder många antidragselar (och haltis) för "Anders säger att sele är snällt". Dom hjälpmedlen är inte snälla och skapar garanterat skador i hundens rygg. Även jag har antagit att Anders menade alla selar och det är just wgwselarna och dylikt jag reagerade på.
Att en sele som knäpps på ryggen och har ett bogband och en rem om magen är snällt håller jag med om.
Jämfört med halsband är det bättre med en sele. Det finns selar som man absolut ska undvika. Dessa kan göra ont och medföra skador på ryggen och annat. Detsamma gäller "halti-grimma". En sådan medför stora risker för skador i nacken. Det finns de som inte klarar av sina hundar utan sådana hjälpmedel och dessa får vi väl ha överseende med och hoppas att det är en tillfällig lösning.
Hei Anders 🙂
Det du skriver virker jo meget sannsynlig, så har ingen kommentar til det, men et spørsmål bare. Tror du at slike stadige rykkninger i halsbåndet, også kan gjøre skader på ryggen?
Hej Anders,
Ja har en fundering som berör detta ämne och din forskning.
Det är nämligen så att då jag skaffade min första hund med familjen för flera år sedan, jag var då 8 och är idag 27, så gick vi en valpkurs.
Vi fick då lära oss att när hunden var längst ut i kopplet skulle man ryck i kopplet och säga "hit". Detta för att träna inkallningen.
Det ledde inte på långa vägar till en hund som ville komma vid inkallning, men vi visste ej bättre och hade ju faktiskt anlitat en hundinstruktör utbildad av självaste Anders Hallgren. Så vi drog slutsatsen att det troligen var något vi gjorde fel som ledde till den misslyckad e inlärningen.
För c a4 år sedan gick en kompis samma valpkurs. Samma metod lärdes ut av instruktören. Min kompis var dock inte villig att göra detta och valde att träna på sitt eget vis, med en positiv förstärkning, för att skona sin hunds nacke från ryck. Hundinstruktören blev rent ut sagt skitförbannad. Hon höll en lång föreläsning framför alla på kursen om att hon minsann visste vad som funkade, hon hade gjort detta så många år. Dessutom var hon utbildad av Anders Hallgren, vem annars borde kunna detta med hund bättre?
Jag trodde i min enfald att inlärningsmetoderna kommit längre än såhär. Men förra veckan stod jag på en ringträning i en park i Uppsala. Bredvid håller samme instruktör, som vidhåller att hennes metoder är utformade av Anders Hallgren, en valpkurs. Och fortfarande använder instruktören samma metod att slita och snärta kopplet för att fånga hundens uppmärksamhet för inkallning. Hundinstruktören presenterar sig på sociala medier och via hemsida som hundpsykolog utbildad av Anders Hallgren.
Ja undrar nu hur du ställer dig till denna metod? Med tanke på din forskning på hundens ryggproblem och sammankoppling med beteendeproblematik. Samt ditt förespråkande om att använda sele istället för halsband.
Hur ställer du dig till att hundpsykologer utbildade av dig, som marknadsför sig med ditt namn, använder dessa metoder?
Jag själv finner det mycket märkligt att denne hundinstruktör profilerar sig så då jag läst din rapport om hundens rygg och nacke, men jag tänker på alla de som just skaffat en valp. Som kanske inte läst rapporterna men vet vem Hallgren är och därför väljer denna valpkurs. De ställer ju även ditt rykte i dålig dager, och någon skor sig på ditt namn med ytterst tveksamma inlärningsmetoder.
Hej Pernilla,Den tränaren har antagligen inte alls utbildats av mig, eller kanske bara varit på ett föredrag och inte lyssnat. Alternativt så har hon gått någon form av utbildning i början på 1970-talet eller läst i en gammal bok där ryck i koppel fortfarande förekom som träningsmetod – vi visste tyvärr inte bättre fram till tidigt 1970-tal. Det är synd att instruktören refererar till mig, men det är inte ovanligt och i såna här fall bekommer det mig lika illa varje gång.
Men det allvarligaste, och som dessvärre är ännu mer vanligt, är att man inte uppdaterar sina kunskaper. Vi lever ju i en värld med ständigt ökande forskning på hundars beteende och vad som är bra och vad som är dåligt för hundar. Det handlar om lättillgänglig information på nätet, i artiklar, i böcker och i "djungeltelegrafen". Tyvärr finns det många som sysslar med hundträning som inte kan ta till sig nya upptäckter eller rön och upplysningar utan envist håller fast vid det gamla, som om de saknar förmåga att ändra sitt eget beteende.
Hundpsykologi och träning utvecklas ju hela tiden, det är som ett tåg som går. Stannar man kvar på en station hamnar man snabbt på efterkälken. Då är det fel att vara verksam, eftersom de metoder och den information man för ut till kunder och andra är utdaterad och därför irrelevant och går ofta stick i stäv med nya rön inom inlärningspsykologi, etologi och träningsetik.
Att folk inte är öppna, inte vill ta till sig nytt och följa med i utvecklingen, det skrämmer mig – och att det är så vanligt är ännu värre, vi ser det ju på TV-programmen om hundar varje vecka.
Det är så viktigt att hundägare tar det här på allvar. Många av mina patienter har ont i nacken på grund av halsband. Med rätt behandling och att husse/matte börjar att använda sele, så kan man hjälpa hunden. Värre är det dock om nackkotorna är dysplacerade eller andra delar i nacken har blivit skadade.
Tack Anders, för att du skriver om det här!
Anna Knutson, hundmassör
Hej,
Ett stycke bidrag från en boken ”Animal Physiotherapy: Assessment, Treatment and Rehabilitation of Animals”, en bok om fysioterapi för djur. Från första upplagan, kap. 7 sidan 116. Kanske det hjälpa dig/andra att hjälpa nån hund med nackbesvär etc./t ex?
”Cervical disc disease
Clinical signs are related to location of lesion. Cervical disc
extrusion causes severe pain occasionally with the absence of
other clinical signs. Nerve root signs are common with more
caudal lesions and Horner’s syndrome may also be seen.
Diagnosis is based on signalment, clinical signs and
imaging. Plain spinal films and myelography are essential
prior to treatment. Firstly, and very importantly the animal’s collar should
be removed and not replaced. Use of a harness for the
remainder of the animal’s life is advised”.
Ha en trevlig helg!