Eva Bodfäldt introducerade sitt begrepp passivitetsträning för ett tiotal år sedan. Avsikten var man skulle hjälpa en hund att kunna varva ner efter en stressande aktivitet och på så sätt mer följa och anpassa sig efter mattes och husses aktiviteter och vilotider. Det kan till exempel vara att bli lugn när en agilityrunda är slut och det är dags för en stunds återhämtning. Då är det viktigt att hunden inte fortsätter att vara stressad utan kan lugna sig. Det här spred sig snabbt runt om i Skandinavien som ett populärkoncept och många började träna sina hundar att bli passiva ”på beställning”.
Jag pratade med Eva redan när hon lanserade passivitetsträning om att det fanns fullt med risker för missbruk och felanvändning. Och det har visat sig att jag hade rätt. Många använder denna träning för att lugna hunden rent allmänt. Speciellt vanligt är det att de som har valpar och unga hundar använder det för att de vilda och bångstyriga ungdjuren inte ska fara runt och ta ut sina aktivitetsbehov inom husets fyra väggar.
Att valpar är aktiva inomhus är normalt
Nu hör det till naturens ordning att unga djur är fulla med energi och mycket aktiva. Och det ska de få vara! Precis som vilda hunddjur måste de under en kort tid lära sig vad livet handlar om, öva muskler, vighet, socialt umgänge och så mycket mer. Det här gäller alla arter och är inte något fel, det är fullt normalt.
Visst kan en busig valp eller en ung hund vara påfrestande för husse och matte med sina energiutbrott och sitt busande och bitande, men det hör till åldern och ska så vara. Visst, det kan störa husets och familjens önskvärda livsrytm, precis som små barn gör när de i oförstånd har sönder saker eller inte vill sluta tjata och gråter för att de inte får sin vilja fram. Att acceptera sånt från barn tycker man är självklart – de ska få ta plats. Men när valpen gör det så tycker en del att det är jobbigt och fel. De måste dämpas tycker man.
Tyvärr finns det många som har en låg tolerans när det gäller hundar och vad de hittar på inomhus. Det har en anstrykning av den gamla auktoritära hundsynen. ”En hund ska inte synas och höras när den är inne” verkar vara en undermedveten filosofi, precis samma som man förr hade när det gäller barn.
De tycker att hunden är otyglad, ställer till besvär och är ”överaktiv” när den rusar runt i energiutbrott runt i rummen, upp i möblerna och sladdar runt hörnen i rummen. Eller när de tar åt sig en sko eller annat känsligt och tuggar på. Sådant är ju inte hundarnas ”fel”, det är bara normalt och förväntat beteende.
När man då tar till passivitetsträning stärker det uppfattningen om att en ung hunds väldiga energi är något fel och använder det liknande terapi för ett psykiskt funktionsfel. Då kommer passivitetsträning att bli en lösning, för med den kan man få en ung hund att ligga och vila så länge den är inne. Ute kan den få ”rasa av sig” och inne ska den vara lugn och helst sova.
I Amerika rekommenderar hundtränare, och även en del veterinärer, att man stänger in valpen i en bur när man är inne och speciellt när man är borta och hunden är ensam hemma. Man säger också att det är det bästa sättet att få en valp rumsren. Man hör sällan protester eller gör uppror mot detta djurplågeri.
Passivitetsträning i händerna på en auktoritär person eller en som är bekvämt lagd och inte låter hunden ta plats i familjelivet riskerar att bli en mental bur.
I stället ska man ge valparna och livliga unghundar saker som de kan få bita på och lite enkla knep för att kanalisera deras energi när de är inne och behöver vara aktiva.
Hundar är passiva till sin natur
Behöver vi lära våra hundar att bli passiva? Nej, det behöver vi inte. Och ska vi inte, för de är passiva till sin natur. De gör som alla flocklevande djur, synkroniserar sina beteenden med varandra. Hos hundar och vargar är det så att de unga gör som de äldre. Det är därför hunden sover när du sover och är aktiv när du är det. Men har de överskottsenergi så kan speciellt valpar och unga hundar få energiutbrott även inomhus, vilket är en signal till husse och matte att de inte har aktiverat sin hund.
Har man en överaktiv hund och kanske till och med svårare stressproblem, är passivitetsträning bara symtomdämpande, vilket ju är som att ge en patient smärtstillande tabletter i stället för att bota sjukdomen.
Passivitetsträning är inte lösningen
Det har börjar dyka upp extremt överaktiva valpar, superstressade valpar, men passivitetsträning är inte lösningen för dessa, eftersom det bara är symtomdämpande. Om mental aktivering inte hjälper ska man söka professionell hjälp av en hundpsykolog / problemhundsterapeut.
Mental aktivering är lösningen
Vanligtvis är understimulering för alla hundar den vanligaste orsaken till överaktivitet. Hunden vilar upp så mycket energi att den lever ut det när tillfälle ges. Några små sök inne efter gömda godbitar, några askar och kartonger att öppna och några små tricks att öva på kan göra en hund balanserad. Och givetvis också promenader som är anpassade till hundens kapacitet och behov – särskilt som valp.
/ Anders Hallgren, Fil. LIc. Psykolog, hundpsykolog/problemhundsterapeut
Tips: Läs mer om hundars behov och skötsel i Anders Hallgrens bok ”Allt om hundpsykologi – En ny vetenskap”
Kommentarer är stängda.